Boll 2: Testet av så kallat x

X-bollen rullat utom synhåll. [Se tidigare text]
Jag sms-frågade om han tyckte det var en bra idé att ses i Köpenhamn och han svarade bara att han skulle till Köpenhamn. Goddag yxskaft. Han struntade i frågan om att ses. Till slut skrev jag: "Enjoy your stay. Be gd to M."

Han kan ju ha tolkat det hur som helst.

Jag menade att han borde vara trevlig mot tjejen i Malmö, som bjudit honom dit och ser honom som en vän. Men beter man sig som han, som berättar för mig att han egentligen skiter i henne, så har man kanske inte många vänner kvar till slut. Tror inte att M i Malmö läser bloggar, i alla fall inte min. Hon skulle nog ha kunnat lista ut att den jag kallar "det så kallade x-et" från London är just hennes polare.

Allt det här känns otroligt pubertalt. Hur gammal är jag. 15? Har inte berättat för dottern eller någon annan att han eventuellt skulle komma till Stockholm eller jag åka till Köpenhamn. Hade nog på känn att bubblan skulle spricka, att knasbollen skulle rulla vidare.

Jag följer nu allas råd att släppa den här personen. Jag är inte intresserad av att ha en halvtaskig flirt med en upptagen man i vilket fall som helst, och en polare (om än rolig) som det inte går att lita på kan man vara utan.

Jag känner mig som en loser, som inbillat mig att jag har en jämställd, soulmate-aktig och rolig polare. Men inser att det inte är så. Jag blir bortvald så snart någon annan bjuder över. Hade jag ordat om att fixa biljetter åt honom till Stockholm, och bokat rum på Mälardrottningen och en fisketur ute i skärgården hade han kanske kommit. Men det gjorde jag inte.

Något jag måste ta itu med nu är också viljan till att få någon klarhet i hur saker varit och egentligen är. Jag måste släppa det. Det tar för mycket kraft. Folk som är inbitna vaneljugare får man inte nån riktig sanning ur. Och när den till sist kommer vet man ändå inte om det är riktig sanning eller bara nästan-sanningar.