Hotellen mörkar sina rum

Jag ska bli hotellspion och kartlägga lurendrejeriet i branchen. Jajamensan. Ge mig bara 2000 per dag och jag ger mig ut i världen och bor mig runt.

 

Hotell mörkar sina rum. Skulle de visa upp hur hemska rum som finns på hotellet hade de aldrig fått några gäster. Det är min slutsats från ett otal hotellnätter i London. Jag tror att det är värst där, för de flesta hotell räknar inte med att folk nånsin kommer tillbaka. Vilket är så sant.

När man bokar ett rum via bokningstjänst på webben försöker man göra sig en bild av stämningen och still genom att kolla fasadbilderna ihop med bilderna på de "standardrum" de visar. Oftare är det väl hotellets bästa rum på bilden. När man checkat in och har gått i vindlande gångar på hotellets enorma baksida - upp och ner för halvtrappor - kommer man till slut till ett litet kvavt rum, där fönstret inte går att öppna och med utsikt mot en husvägg en halv trappa under markplan. Då förstår man. De flesta rummen ligger inte bra.

I London erbjuds då den som klagar en upgrade. Om det kassa rummet kostar 50 pund erbjuds man ett bättre rum för 75, ett lika fult rum, men kanske en våning upp, eller ett normalt ljust rum åt gatan för 125. De rummen kallas  superior eller superior executive. Standarden är sämre än på ett svenskt motell. Executive betyder att det ställt dit några schampoflaskor i badrummet.

Man ska ju bara sova ändå, resonerar många. Men aldrig jag. Jag klagar jämt och försöker byta om det luktar unket, eller hänvisa till bilden på standardrummet på webbplatsen samt min klaustrofobi. Säger att de kommer få ta mig till psyket om jag inte får byta direkt...

Och det brukar jag få. Brukar bli inhouse-kändis på hotellet.

Får se hur det blir i Barcelona. Förra gången förstod de mig direkt när jag kom in från gatan och frågade om rum. Nä, vi har inga såna rum lediga. Visst visst, sa dom på Husa Oriente. Och jag fick ett stort dubbelrum med balkong mot gatan högt upp. Kunde njuta morgonkaffet i solen över Rambaln och i all trygghet from above kolla på gatans nattliga skådespel på småtimmarna innan jag somnade. Det är värt lite mer än att se en husvägg.