Så jävla trött. Konflikten och oron idag tog krafterna ur mig. Känner mig urlakad. Blev glad att L ringde och ville locka mig ut på musik och har klätt på mig, men... det känns som jag håller på att segna ner.
Det kanske är slut helt enkelt.
Minns när jag var nyskild och stod på Hjärtats Bar och var känsligt nyseparerad och 34 eller 35. En nersupen karlslusk med grånande hästsvans, 50+ nånting, granskade mig från topp till tå och fnös med avsmak:
- Du var ju ingen ungdom precis!!!
Hade då inte varit ute på krogen på 10 år nånting och var definitiv så mycket fräschare än han att det inte går att beskriva.
Nu säger dom, barnen alltså, att jag är 47. Det spelar ingen roll att killar tror att jag är 35 eller 38 eller 31, och att 26-28-åringarna klasar omkring mig när jag går ut. Åldern ska alltid redovisas i det här landet. Och olika åldrar gör olika saker. Inom fem minuter frågar männen om ålder och var man bor och om man har bostadsrätt. Inte kan man stöta på nån som inte har bostadsrätt i city, eller?
Hörde igår chefsredaktören för Vecko-revyn prata om superkändisarnas kroppar i tv-programmet Dolce Vita. Hon sa ungefär att man bara inte kan se ut som Kylie Minogue när man är (så gammal som) 37-38, eller vad hon nu är... men där har hon fel. En del kan det. Man kan till och med se smal och vältränad ut, utan att träna nånting alls, om man har en sån typ av kropp från början och kanske tränade i ungdomen.
Nu vill jag inte påstå att jag ser ut som Kylie. Det hoppas jag ni förstår. Jag ser ut som 100 bast, typ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar