I åratal har det varit "hemlig" brasa i Tantolunden. Hemlig i så motto att den inte utannonserats bland andra eldar på stan. Som små myror har kolonilottägarna släpat kvistar och strån till högen uppe på Tantobergets topp. Men nu har de väl blivit så rädda för busliv att ingen längre vet var de tänker tända den.
Vem bryr sig egentligen?
Vi hälsar ändå våren välkommen så snart de första vårtecknen kommer och solen börjar värma lite, och valborg har väl mest blivit en förevändning för folk som ändå brukar dricka en hel del på helgerna att slå på stort och dricka mycket mer än vanligt. Mer sprit. Med lite sill till och så.
Vi har lustiga traditioner här i landet. Valborg med sill & nubbe och eld, midsommar med sill & nubbe och stång, och julen med sill & nubbe och gran, och slutligen påsk med sill & nubbe och ägg. Nyårsafton är rena uppkomlingen med sin lax, hummer och skumpa.
Jag spydde vid bordet under en bättre midsommarmiddag uppe i Dalarna för några år sen. Av en nubbe som fastnade halvvägs och for upp lite opassande. Jag trodde det var Absolut vodka eller rent brännvin, men insåg att jag, bland de hundratals brännvinsflaskor som stod på långbordet, hade fått ur flaskan med Estonia nånting på etiketten. Urk. Vi stadsbor har kanske inte rätta vanan vid sprit rakt av. Men spritbältet ligger där, precis utanför tullarna med tillvänjning på dunksprit från tidiga tonår. Läskflaskor är inte alltid vad de verkar.
Som tonårsförälder är valborg mer en mara, en kväll man måste ha helnyktert beredskapsläge och ringa en gång i timmen. Min dotter ska på födelsedagsmiddag hos en kompis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar