Satt ikväll en timme och pratade med en kille på hemväg från Ica, på närmsta puben. Träffade honom för en månad sen. Nu kom han fram och undrade hur det hade gått med den försvunna brodern. Han hade tittat efter mig och undrat. När jag fortsatte hemåt var han nog lättad. Det är tungt med såna som mig.
Han berättade att han inte hade nån aning om när han var född eller var. Personnumret hittades på när han kom hit till Sverige. De försökte bedöma åldern med röntgen. Hade hittats på gatan nånstans i Columbia och sen adopterats från ett barnhem i 5-årsåldern. Han mindes nästan ingenting från barndomen mer än djungel och dofter.
När jag kom hem förflyttades jag till Rio, som jag nämde i förra texten.
Och kom förstås att tänka på vädret. Sa de inte på nyheterna att det var översvämningar i Venezuela? Måste kolla upp det där. Man kan inte säga att våra nyhetsmedier direkt bevakar vad som händer i Central- och Sydamerika. X-et sa för två veckor sen att han kanske skulle åka vidare från Argentina till Guyana för att leta reda på sin pappa. Vad vet man? För dom som inte vet ligger Guyana söder om Venezuela och norr om Brasilien.
Precis norr om östra Venezuela ligger Trinidad & Tobago, där karnevalen avslutades för en knapp vecka sen. En halvtimme norrut (med flyg) har vi Barbados. Känns som en evighet har gått sen man partade på fiskmarknaden i Oistins med lokala surfare, och satt och diggade St Germain till solnedgången på Salt Ash. Fyra år sen.
Och så är det drömvädret här igen.
Itunes har valt att spela Stefan Sundström. Jan Banan och Margerite...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar