Efter tsunamin

Tre år drygt är det sen jag startade bloggen. Det var en ventil. Inget kunde bli värre. Tystnaden var nästan total runtomkring, folk på jobbet undvek mig, och jag skrev febrilt i små svarta anteckningsböcker, som jag sen la åt sidan. Inget av det jag skrev där hamnade i bloggen. Det var J jag pratade lite med. Träffade honom första gången på puben på den plats där jag träffade brorsan den allra sista gången.
Det är väl så, många kommer att räkna, i år från januari 2005. Efter tsunamin, efter stormen.