Går igenom min bloglines-läsare, och fastän jag läser bloggflöden från mobilen så hinner jag absolut inte läsa ikapp alla bloggar jag prenumererar på flöden från.
Undrar hur många andra bloggar som bloggare i allmänhet läser. Själv läser jag definitivt mer än jag skriver, mycket mer.
Hur många bloggar läser du?
Förväntar mig inte precis några svar. Den här bloggen läses nog av 25 personer, lite då och då, och resten hamnar väl här av misstag genom sökningar.
Själv läser jag, trodde jag, ungefär 100 bloggar, och hittar ständigt nya, och gamla som jag helt missat tidigare. Såg att över 31000 bloggar finns registrerade på bloggportalen och på nyligen.se kommer ungefär 5 nya blogginlägg i minuten upp. Sjukt mycket, kan man tycka, men de lär fortsätta att bli fler.
Man får koppla bort det där att man skulle kunna ha nån koll.
Andra bloggar om: bloggar, bloggvärlden, blogosfär,
Visar inlägg med etikett bloggvärlden. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bloggvärlden. Visa alla inlägg
13 juli 2008
24 oktober 2007
Coola morsan om coola morsan
Hm. Man kollar på statistiken och ser vilka ställen folk surfat hit ifrån. Det är lite intressant. På arbetstid. Hm. Dom söker på "coola morsan" och jag undrar varifrån de får "coola morsan" om de inte redan känner till bloggen.
Andra bloggar om: bloggar, bloggvärlden,
Andra bloggar om: bloggar, bloggvärlden,
21 maj 2007
Bloggdöd i radio
Kändisbloggarna slår igen. Är bloggen på utdöende? Hur förhåller du dig till det här med bloggandet? Det är kvällens fråga i Kvällspasset i P3.
Programledaren Johan Hilton orkar själv inte leta prinsar genom att tvingas kyssa horder av grodor. Jag förstår honom, men det är kul att höra en radiopratare säga så, för om det är nånstans det verkligen skvalas och pratas mycket strunt är det i radion. Det får inte vara tyst och tiden måste fyllas ut. P3 har många vettiga programledare, men reklamkanalerna är i många fall mest blaj.
Det roligaste sättet att upptäcka nya bloggar tycker jag är när man söker på nätet, och det nästan alltid finns någon riktig kloker som skrivit i sin blogg om just det man letar information om.
Andra bloggar om: bloggvärlden, P3, Kvällspasset
Programledaren Johan Hilton orkar själv inte leta prinsar genom att tvingas kyssa horder av grodor. Jag förstår honom, men det är kul att höra en radiopratare säga så, för om det är nånstans det verkligen skvalas och pratas mycket strunt är det i radion. Det får inte vara tyst och tiden måste fyllas ut. P3 har många vettiga programledare, men reklamkanalerna är i många fall mest blaj.
Det roligaste sättet att upptäcka nya bloggar tycker jag är när man söker på nätet, och det nästan alltid finns någon riktig kloker som skrivit i sin blogg om just det man letar information om.
Andra bloggar om: bloggvärlden, P3, Kvällspasset
12 maj 2007
Bloggdebatt och sex ord i rubriken
Dottern tycker debatten om bloggare som lägger ner sina bloggar för att någon varit taskig går fett bort. Det är bara larv hela diskussionen, och fånigt som fan när vuxna tycker att de kommit på nåt nytt, som för de yngre funnits så länge.
Jag argumenterade emot. Kul att diskutera. Klart det blir diskussion när ett fenomen blir så allmänt känt och så många så enkelt kan skapa en egen blogg, eller vad man nu vill kalla det, och det blir som det blir. Det ser i alla fall prydligare ut än när precis alla skulle ha sin egen hemdesignade hemsida eller göra sin egen layout i desktopprogrammet.
Man får göra som man vill. Man behöver inte ha blogg, och man behöver inte läsa skit. Man har rätt att publicera, tack och lov, men man kan inte räkna med att få läsare, eller få rätt läsare.
Om jag skriver ordet sex i varje rubrik lär jag få fler träffar, men de träffarna kommer från folk som hoppas på andra bullar än coola morsan torra ströbröd.
Så..
Den som elakartat hoppar på någon i en blogg avslöjar mest sin egen dumhet.
Den karga trista sanningen är att det finns väldigt många idioter, och det finns folk som mår bra av att jäklas med och förstöra för andra. Det finns folk som får sin livskraft genom att hata, och det finns folk som tar sina egna extremt korkade åsikter som den enda sanningen. På bloggarna blir det bara så extra tydligt.
Jag argumenterade emot. Kul att diskutera. Klart det blir diskussion när ett fenomen blir så allmänt känt och så många så enkelt kan skapa en egen blogg, eller vad man nu vill kalla det, och det blir som det blir. Det ser i alla fall prydligare ut än när precis alla skulle ha sin egen hemdesignade hemsida eller göra sin egen layout i desktopprogrammet.
Man får göra som man vill. Man behöver inte ha blogg, och man behöver inte läsa skit. Man har rätt att publicera, tack och lov, men man kan inte räkna med att få läsare, eller få rätt läsare.
Om jag skriver ordet sex i varje rubrik lär jag få fler träffar, men de träffarna kommer från folk som hoppas på andra bullar än coola morsan torra ströbröd.
Så..
- Vill man inte synas och höras kan man vara hemlig.
- Vill man publicera på nätet men inte kasta ut sitt namn så får man det.
Det är inte fegt. Det finnas ofta en orsak. - Vill man synas höras bara lite grann eller av en viss grupp får man vara lite hemlig, och låta bli att marknadsföra sig på fel ställen.
- Vill man synas väldigt mycket ska man ha en blogg i eget namn på en nyhetsblaska.
- Vill man synas väldigt mycket men inte fått bloggaranställning så kan man istället anmäla sig pingeling precis överallt och kommentera vilt i andras bloggar.
Den som elakartat hoppar på någon i en blogg avslöjar mest sin egen dumhet.
Den karga trista sanningen är att det finns väldigt många idioter, och det finns folk som mår bra av att jäklas med och förstöra för andra. Det finns folk som får sin livskraft genom att hata, och det finns folk som tar sina egna extremt korkade åsikter som den enda sanningen. På bloggarna blir det bara så extra tydligt.
4 april 2007
Late majority har lärt sig ordet blogg nu
Det är lite skoj nu att late adopters (eller late majority) nu försöker vara trendiga med att börja prata om att de hört att man ju ska ha en blogg nuförtiden, och att de läst nån kändisblogg nånstans.
"Jag kan visa hur det funkar"...
Man kan kanske inte säga rakt av att man har varit uppkopplad sen -88 och läst mängder av bloggar och i stort sätt bott på nätet sen -95. Istället säger jag:
Jo, jag har kollat upp det där med bloggar jag med.
Lite privatliv måste man ju få ha.
Andra bloggar om: bloggvärlden, bloggare
"Jag kan visa hur det funkar"...
Man kan kanske inte säga rakt av att man har varit uppkopplad sen -88 och läst mängder av bloggar och i stort sätt bott på nätet sen -95. Istället säger jag:
Jo, jag har kollat upp det där med bloggar jag med.
Lite privatliv måste man ju få ha.
Andra bloggar om: bloggvärlden, bloggare
29 mars 2007
Suddiga snuttar
Det är ju jättkul att man kan bädda in filmer från YouTube på sin webbsida, så kan läsarna sitta där på ens sida och se på filmsnuttar. Utan att lämna sidan. Man kan välja att länka till YouTube också. Men kan nån förklara för mig varför den inbäddade startbilden måste vara så horribelt suddig. Här jagar folk snygga pixlar och allt högre bildupplösningar på platt-tv och kameror, och så accepterar man sånt YouTube-sudd.
Det är väl nyhetens behag. Det är ungefär som när grammofonskivan kom. Man accepterade extremt kasst ljud, för fenomenet var nytt.
Jag ryggar alltid tillbaka varje gång jag ser en YouTube-blaffa och klickar sällan upp härligheten bakom ridån.
---
Tillägg: Beneath a Steel Sky säger det med något färre ord här.
Det är väl nyhetens behag. Det är ungefär som när grammofonskivan kom. Man accepterade extremt kasst ljud, för fenomenet var nytt.
Jag ryggar alltid tillbaka varje gång jag ser en YouTube-blaffa och klickar sällan upp härligheten bakom ridån.
---
Tillägg: Beneath a Steel Sky säger det med något färre ord här.
22 mars 2007
Skvallarare listar kokainanvändare
Testa gränser för vad man kan publicera, det kan man göra, och det kan kosta på, om publicisten stäms och förlorar.
En anonym bloggare däremot kan skjuta från sitt lömska inre. Gå runt och samla lite godbitar, ljuga till lite, påstå vad som helst utan att behöva stå för det - och sen åtnjuta debatten som blir och kanske till och med bli ett litet snäpp mer känd själv, även om han eller hon, snarare hon, får ovänner på köpet.
En anonym Stureplansbloggare har skrivit ihop en lista med påstådda kokainanvändare. Knark är tabubelagt i vår kultur. En som använder knarkklassade droger anses mer förtapplig och mer brottslig än alla andra ihop. Misshandel, våldtäkter, människohandel, utpressning, förföljelse, whatever.. Inte ens tidningarna namnger i misstänkta förövare, för man anser att ingen är skyldig förrän det är bevisat.
Det är väl så att det finns olika sätt att göra varenda sak på. Nu när alla leker reportrar och publicister, så måste väl gränserna testas och kanske också juridiskt. Anonym är aldrig särskilt anonym längre om man blir polisanmäld.
Stationsvakt och Alfa Beta skriver om detta så jag länkar till dom.
Andra bloggar om: media, bloggvärlden, Stureplan
En anonym bloggare däremot kan skjuta från sitt lömska inre. Gå runt och samla lite godbitar, ljuga till lite, påstå vad som helst utan att behöva stå för det - och sen åtnjuta debatten som blir och kanske till och med bli ett litet snäpp mer känd själv, även om han eller hon, snarare hon, får ovänner på köpet.
En anonym Stureplansbloggare har skrivit ihop en lista med påstådda kokainanvändare. Knark är tabubelagt i vår kultur. En som använder knarkklassade droger anses mer förtapplig och mer brottslig än alla andra ihop. Misshandel, våldtäkter, människohandel, utpressning, förföljelse, whatever.. Inte ens tidningarna namnger i misstänkta förövare, för man anser att ingen är skyldig förrän det är bevisat.
Det är väl så att det finns olika sätt att göra varenda sak på. Nu när alla leker reportrar och publicister, så måste väl gränserna testas och kanske också juridiskt. Anonym är aldrig särskilt anonym längre om man blir polisanmäld.
Stationsvakt och Alfa Beta skriver om detta så jag länkar till dom.
Andra bloggar om: media, bloggvärlden, Stureplan
17 mars 2007
Utmaning 6 egenheter
Utmaningen att berätta 6 underligheter om sig själv sprids omkring. Det förutsätter ju att man förstår att ett visst beteende hos en själv antagligen kan betraktas som ganska egendomligt för andra. Själv väljer man att fortsätta (och gärna dölja) konstigheterna.
Några såna speciella konstigheter har ju inte jag.
Jag döljer allt det normala.
Några såna speciella konstigheter har ju inte jag.
Jag döljer allt det normala.
17 februari 2007
Bloggar är bäst
Det bara slår mig att så kallade experter på webb- och webbkommunikation nästan bara är män, som ofta inte kan föra fram budskap på ett enkelt sätt. Det skra krånglas till, teknifieras, mystifieras och bildas skolor. Som om det egentligen vore så svårt. De som producerar material, skriver själva information och läser mycket verkar övervägande vara kvinnor.
Och innehåll är det viktigaste.
Därför är detta med bloggar så otroligt bra. Enklare kan det inte bli. Allt hamnar i rätt ordning och vill man ha ämnesområden kan man ha det. Personlig touch kan lätt ändras om man byter inriktning, utan att nån petfingrig designer måste in och styra och ställa och förminska textens och innehållets betydelse.
Det här plottriga hemsidorna med tusen spalter och pop-uper och rutor orkar man inte man inte med. DN är ett skräckexempel, där man har dubbla menyer i toppen, halvmeny till höger och allt blandat i alla kolumner, till skillnad från Aftonbladet, som kör menyn till vänster och det redaktionella i huvudytan och annonserna samlade längst åt höger.
Det är det som är så skönt med bloggar är att det finns en verklig avsändare, som man tror har bestämt själv, och att bloggarna går att söka i, till skillnad från kommersiella publikationer, som inte tycker om gratisläsare, inte ens långt efter publiceringsdatumet. Materialet försvinner i ett svart hål, vilket måste kännas jäkligt tråkigt för skribenterna. Eller bäst så kanske.
Och innehåll är det viktigaste.
Därför är detta med bloggar så otroligt bra. Enklare kan det inte bli. Allt hamnar i rätt ordning och vill man ha ämnesområden kan man ha det. Personlig touch kan lätt ändras om man byter inriktning, utan att nån petfingrig designer måste in och styra och ställa och förminska textens och innehållets betydelse.
Det här plottriga hemsidorna med tusen spalter och pop-uper och rutor orkar man inte man inte med. DN är ett skräckexempel, där man har dubbla menyer i toppen, halvmeny till höger och allt blandat i alla kolumner, till skillnad från Aftonbladet, som kör menyn till vänster och det redaktionella i huvudytan och annonserna samlade längst åt höger.
Det är det som är så skönt med bloggar är att det finns en verklig avsändare, som man tror har bestämt själv, och att bloggarna går att söka i, till skillnad från kommersiella publikationer, som inte tycker om gratisläsare, inte ens långt efter publiceringsdatumet. Materialet försvinner i ett svart hål, vilket måste kännas jäkligt tråkigt för skribenterna. Eller bäst så kanske.
16 februari 2007
Bloggrankning
Det är när man går in på ställen som bloggportalen man förstår att det kan kännas som ett explosivt skämt det här med bloggvärlden. Vilken jäkla röra.. Och alla dessa listor.
Jag förstår ju att det blir lite extra krydda med ett tävlingsmoment och att utnyttja det här på ett sätt att bli synlig, men det gäller också att anmäla sig överallt, pinga och puffa och länka till rätt ställen och personer.
Uh. Trött jag blir.
Jag förstår ju att det blir lite extra krydda med ett tävlingsmoment och att utnyttja det här på ett sätt att bli synlig, men det gäller också att anmäla sig överallt, pinga och puffa och länka till rätt ställen och personer.
Uh. Trött jag blir.
28 oktober 2006
Bloggdejting på frammarch
Undrar om det är en bra idé att använda sin blogg som dejtingannons?
Verkar finnas många exempel på såna nu. Jag undrar hur det går? Nappar rätt personer? Vad gör man med dom som hakar i med hullingar och inte släpper taget? Får man verkligen nya vänner, nya kontakter, träffar nån ny?
Själv har jag nog nästan alltid varit mer intresserad det sociala livet än att hitta den där rätte mannen, även om det skulle vara trevligt då och då. Nån sjöman, typ, eller busy busy affärsman. Nån som inte kan vara hemma varje kväll eller ens varje vecka. Även som nerkärad ville jag vara ute bland folk, men det ville inte dom. Verkligen inte.
Som singelkvinna blir man ständigt misstolkad på att ha avsikter. Män tror man går ut för att hitta någon att gå hem med fortast möjligt. Klart det finns folk som bara går ut för att ragga och raggmöjligheten är förstås en krydda även i vardagligaste vardag. Varenda en som går på bussen eller tunnelbanan kan ju potentiellt vara den rätte. Han, eller Han eller Han då? Nja. Nej. Man kan roa sig i all oändlighet.
Nej, jag går inte ut till exempel på ett musikställe för att så snabbt som möjligt gå hem med gubbe eller snubbe. Jag går ut för att vara ute bland folk.
Tror ni man blir trodd? Nej.
Och dessutom ljuger jag bergis.
Så varning för singlar och ensamstående mammor och pappor. Dom är alltid ute efter nån oavsett om de sitter hemma och bloggar eller är ute på stan och shoppar eller röjer, eller hur.
Klart man håller möjligheten öppen, ljug skulle det vara att påstå annat.
Och dom andra också förresten, det är bara en tidsfråga tills det är dags att byta ut eller bli utbytt. De flesta skiljer sig ju, förr eller senare, och de flesta hittar rätt snabbt någon ny. Med en blogg kan man ju slå två flugor i en smäll. Visa vem man är - eller som man vill framstå, samtidigt som man öppnar för nya kontakter.
Rätt smart faktiskt. För somliga. Själv är jag nog alltid bättre i text än i verkligheten, så någon hit är det inte att använda bloggen som annons. Bäst att fortsätta leva lite dubbelliv alltså.
Skrivande enstörig i bloggen, och oskrivande och agerande därute. Jag berättar aldrig om min blogg.
Andra bloggar om: dejting, relationer
Verkar finnas många exempel på såna nu. Jag undrar hur det går? Nappar rätt personer? Vad gör man med dom som hakar i med hullingar och inte släpper taget? Får man verkligen nya vänner, nya kontakter, träffar nån ny?
Själv har jag nog nästan alltid varit mer intresserad det sociala livet än att hitta den där rätte mannen, även om det skulle vara trevligt då och då. Nån sjöman, typ, eller busy busy affärsman. Nån som inte kan vara hemma varje kväll eller ens varje vecka. Även som nerkärad ville jag vara ute bland folk, men det ville inte dom. Verkligen inte.
Som singelkvinna blir man ständigt misstolkad på att ha avsikter. Män tror man går ut för att hitta någon att gå hem med fortast möjligt. Klart det finns folk som bara går ut för att ragga och raggmöjligheten är förstås en krydda även i vardagligaste vardag. Varenda en som går på bussen eller tunnelbanan kan ju potentiellt vara den rätte. Han, eller Han eller Han då? Nja. Nej. Man kan roa sig i all oändlighet.
Nej, jag går inte ut till exempel på ett musikställe för att så snabbt som möjligt gå hem med gubbe eller snubbe. Jag går ut för att vara ute bland folk.
Tror ni man blir trodd? Nej.
Och dessutom ljuger jag bergis.
Så varning för singlar och ensamstående mammor och pappor. Dom är alltid ute efter nån oavsett om de sitter hemma och bloggar eller är ute på stan och shoppar eller röjer, eller hur.
Klart man håller möjligheten öppen, ljug skulle det vara att påstå annat.
Och dom andra också förresten, det är bara en tidsfråga tills det är dags att byta ut eller bli utbytt. De flesta skiljer sig ju, förr eller senare, och de flesta hittar rätt snabbt någon ny. Med en blogg kan man ju slå två flugor i en smäll. Visa vem man är - eller som man vill framstå, samtidigt som man öppnar för nya kontakter.
Rätt smart faktiskt. För somliga. Själv är jag nog alltid bättre i text än i verkligheten, så någon hit är det inte att använda bloggen som annons. Bäst att fortsätta leva lite dubbelliv alltså.
Skrivande enstörig i bloggen, och oskrivande och agerande därute. Jag berättar aldrig om min blogg.
Andra bloggar om: dejting, relationer
Bloggad rundgång
Nu nåt jag inte brukar göra: Skriva om bloggeri.
Oftast verkar bloggar listas på portaler efter färskhet, som nyligen.se, efter ämne eller så kallad popularitet. Det som ligger högst på listorna fortsätter att få allt fler träffar, förstås. Men det var inte det jag tänkte på.
Jag skulle vilja ha ett annat filter, där man kan se vilka bloggar som är helt fria från bindning till företag och organisationer. Vilka som är sannt fristående, eller åtminstone inte har mer än enmansföretagare/frilansare bakom. Jag skulle också vilja klicka i "vill ej se igen" i listan på nyligen.se, inte bara välja favoriter. Gång på gång går man in och tänker "nnnnneeeej inte den där igen".
Rätt många ändå flaggar sin tillhörighet på sin förstasida, till exempel partitillhörighet, medan man först efter ett tag förstår att en blogg mest är ute och fiskar, och har en vara eller tjänst att sälja där bakom nånstans.
Inte alls något fel i det, men jag vill veta, inte upptäcka det sen.
Resebloggar som är skrivna av äkta resenärer känns mer trovärdiga än en researrangörsblogg, även om tipsen i arrangörens blogg kan vara mycket mer initierade.
Fast egentligen blir det bara rungång ändå. Goda skribenter och tänkare kan finnas varsomhelst, och uttrycka sig mer eller mindre fritt och oberoende oavsett om de är anställda eller egna. Ibland går det just åt andra hållet, att de anställda är så trygga och betrodda att de kan skriva precis vad dom själva vill. För fattiga frilansare är det nya uppdrag som gäller och visa vad man kan.
Den här texten kunde lika gärna ha förblivit oskriven. Jag är bara irriterad på fiskarna. Det är det.
___
Andra bloggar om: bloggeri, skrivande
Oftast verkar bloggar listas på portaler efter färskhet, som nyligen.se, efter ämne eller så kallad popularitet. Det som ligger högst på listorna fortsätter att få allt fler träffar, förstås. Men det var inte det jag tänkte på.
Jag skulle vilja ha ett annat filter, där man kan se vilka bloggar som är helt fria från bindning till företag och organisationer. Vilka som är sannt fristående, eller åtminstone inte har mer än enmansföretagare/frilansare bakom. Jag skulle också vilja klicka i "vill ej se igen" i listan på nyligen.se, inte bara välja favoriter. Gång på gång går man in och tänker "nnnnneeeej inte den där igen".
Rätt många ändå flaggar sin tillhörighet på sin förstasida, till exempel partitillhörighet, medan man först efter ett tag förstår att en blogg mest är ute och fiskar, och har en vara eller tjänst att sälja där bakom nånstans.
Inte alls något fel i det, men jag vill veta, inte upptäcka det sen.
Resebloggar som är skrivna av äkta resenärer känns mer trovärdiga än en researrangörsblogg, även om tipsen i arrangörens blogg kan vara mycket mer initierade.
Fast egentligen blir det bara rungång ändå. Goda skribenter och tänkare kan finnas varsomhelst, och uttrycka sig mer eller mindre fritt och oberoende oavsett om de är anställda eller egna. Ibland går det just åt andra hållet, att de anställda är så trygga och betrodda att de kan skriva precis vad dom själva vill. För fattiga frilansare är det nya uppdrag som gäller och visa vad man kan.
Den här texten kunde lika gärna ha förblivit oskriven. Jag är bara irriterad på fiskarna. Det är det.
___
Andra bloggar om: bloggeri, skrivande
11 september 2006
Träffat en läsare
Förresten träffade jag en polare, som läst bloggen ett bra tag, men aldrig kommenterat eller så. Hon hittat min blogg när hon googlade på Black & Brown och förstod att det var jag. På nåt sätt avslöjar man sig alltid.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)