Följa pilen på gröna linjen

4 mars.

Pilar och färger kan förvirra mer än förtydliga.

I Stockholms tunnelbana kör tågen vänstertrafik, men på gator och trottoarer är det högertrafik. Som fotgängare bör man alltså veja till höger vid möte med annan person, och detsamma även på en perrong, om man nu inte är för nära kanten.

Vid t-banespärrarna försöker man sen en tid införa högertrafik för själva in- och utpasseringen, men sen det är samma gamla vänstertrafik när det gäller tågen. Lite knepigt det där.
Vid Skanstull får ett grönt band med pilar folk att krocka med varandra på perrongen.

Jag antar att de försöker förenkla genom att pila över resenärer till den norrgående perrongen fast det är en dubbelriktad perrong, med tåg som går både norr- och söderut, och en station med flera utgångar.

Folk krockar.  (kommentar: efter nån vecka togs de trafikfarliga pilarna bort)

Wikipedia om gröna linjen

Där natten börjar klockan 8

3 mars.

Såg Liljeholmstorget och gallerian förvandlas från att vara en helt fredligt röra av affärer och matställen under den hektiska eftermiddagsshoppingen till en ödslig håla redan vid 8-tiden på kvällen.

Tänkte pusta ut och ta en öl. Valde att gå in på O'Learys, just för att de har en övre del av baren med snurrstolar som är schyssta att sitta på. Beställde en Brooklyn lager efter en stund, och tog fram lokaltidningen för sydvästra förorterna, där jag fastnade på en artikel och skulle skriva ner en kommentar. Hann inte med många ord innan jag blev överröstat av ett gäng män i 50-årsåldern som satt vid ett av hörnborden. Det hade varit ishockymatch och de verkade ha smort kråsen ordentligt.

De såg mig och började hojta om att jag skulle komma över till deras bord. Tackade vänligt nej.
Så försökte dom igen, och jag tackade återigen nej och fortsatte läsa tidningen.

När jag lite senare skulle beställa en till öl till hade en osynlig servitris eller osynlig bartender tydligen redan sagt till om att det var sista beställningen.
De fyra männen hade däremot sett till att ha sina ölglas fulla. Och var i gasen. Nu krävde en av männen att jag skulle flytta över till deras bord, dricka av deras öl och sen följa med i taxin vidare till nåt annat ställe.

Ledarsnubben i blev rasande när jag inte ville, och jag blev riktigt rädd. Såg till att dom drog iväg före mig, och sprang sen ner och tog t-banan österut, mot det som kändes som tryggare trakter.

Om man funderar på att flytta till en ort ska man researcha ordentligt vid 8-snåret på kvällen och även lite senare på kvällen, och kolla hur det känns att åka dit med sista tunnelbanan en vanlig vardag.

Alltför många platser i Stockholm är jävligt ödsliga, som det blir när ingenting är öppet, hur många det än är som bor omkring. Men det betyder inte att man ska behöva acceptera att bli påhoppad av okända män. Och ser jag verkligen inte ut som en tjej som inte ska få sitta ifred och läsa tidningen.

Om man minns hur det såg vid Liljeholmen innan gallerian byggdes så är det förstås väldigt mycket bättre vid Liljeholmen nu, även om det blir en scenförändring när butikerna stänger.

Tankarna bakom Liljeholmstorget

Glada Skanstull

2 mars, kväll, Skanstull.

Skulle kunna sätta ihop ett urval av 4 års plåtande från den gulkaklade t-banestationen som ligger snäppet under Götgatan.

Det var rått i luften och surregnande i uppgivet Stockholm.
En timme blängde folk på snöblandat regn, men snön fick inte lägga sig i "rekordvärmen", som Expressen uttryckte det häromdagen.

Vasaloppets slut markerade sportlovsmänniskornas troliga återkomst till skol- och kontorsarbetstid.

Normaltid.

Programledarprofilernas glada fejor kändes inte särskilt upplyftande. Men ändå började jag undra vilka nya användare en sån här kanal vill nå.

Roligt att vara programledarprofil. 2 mars.

Inte roligt för alla barn (från i vintras)

Andra blogger om Skanstull, #blogg100, reklam

Vad är problemet? #blogg100 dag1

Det finns säkert tusen anledningar att rycka upp sig på olika sätt eller ta ett så kallat omslag kring egen bråte. Ska nog klara att blogga en halvtimme om dagen, 100 dagar i rad, inom 100 av mina vanligaste områden. Inte tänka för mycket. Bara börja skriva lite och tagga en text om dan med #blogg100.

Så, varför börja med problem?

Efter en fredagseftermiddag med P1-lyssnande nonstop är det lätt att se sig som en maktlös del av komplexa världsproblem, men kan också roas av hur andra kokar ihop sina tolkningar av tidens tecken som i Spanarna, eller skratta åt veckans nyord och betydelseförskjutningar i Lantzkampen. Orkade 7 timmar radio, inklusive tunga Studio Ett med alla nyhetssändningar kring Ukraina, blyförgiftade barn och minnena av 28 februari 1986.

Sen flydde jag ut för en bit mat på lokala restaurangen och basproviantering på coop. Satt stilla och pratade lite lugnt med en lokalbo när K oprovocerat kommer fram, knackar på axeln:

- Eva, tare lite lugnt va! Du har problem med precis allt omkring dig.
- Och vad beror det på då, tycker du? frågade jag ouppmuntrande eftersom jag inte ville prata med honom.
- Problemen beror på dig, Eva. Det är du som är problemet.
- Tack, sa jag (och tyckte att det var riktigt bra att han var på väg ut)

Några dar innan sa jag till en annan i grannskapet att jag kände mig som ett läskpapper, en som suger åt sig allting.
- Nej, sa han. Du är som ett flugpapper. All skit fastnar.
- Å fy fan, tänkte jag. Det där var inte nån komplimang precis.

Andra bloggar om: #blogg100, problem, P1

Lite dimma

Fejka blå himmel

Untitled Originally uploaded by Coola morsan

Längtar efter fotoljus

Untitled Originally uploaded by Coola morsan

Slippa missa nattbuss

Kändes lite sådär sådär att precis missa blåbuss mot gullmarsplan i sennatten.

Funderade på om det verkligen vare sig var roligt eller rofyllt (eller nåt annat) att vänta 25 minuter, enligt tidtabellstavlan som man till sist hittar inne i busskuren, när man inte ens vet om den visar bara planerad tidtabell eller när verkligen en buss kommer att komma.

Missa buss, missa anknytning, i liten skala från kl 02.29 gör viss skillnad och handlar om minst en timme att komma hem någon halvmil.

En taxi dök upp lite lägligt, men bra. De saktar in och kollar läget där man står med andan i halsen och svettas efter att precis ha missat bussen.

Så åker de förbi på andra sidan gatan, vänder, svänger förbi och frågar. Man kollar läget själv: Verkar föraren okej eller inte. Hm. Kolla numret på taxin, är det verkligen bolaget man tror, ska man ringa någon och berätta vilken taxi man tar osv osv.

Har både en fördel och nackdel att se ofarlig/oskyldig ut. Man får lätt taxi när många konkurrerar om få bilar, men lever farligt ändå, men hans resonemang att det inte var bra att vänta 25 minuter för att ta en buss för att sen dessutom cykla hem mot förorten i söderort i sena natten övertygade just den här kvällen.

På 5 minuter var jag hemma. Gott.

Vi var överens om att det har varit skönt under juli att pendelcyklisterna varit bortresta. Till och med gamla stockholmscyklister som jag reclaimar ibland cykelbanorna utan känslan av att i vilken sekund som helst bli ihjälkörd - eller från hans vinkel - att köra på galen tidsstudieman i modern tappning (cykloid). .

Har annars nästan skippat allt som har med taxi att göra, för att man inte vill vara vägfinnare och guide till stan och samtidigt betala för det. Den här killen visste vägen. Jag sa bara gatunamn en enda gång.

Halv fem

Halv fem plingar det till i mobilen.

"Skriv" heter larmet, som mer betyder att det är trängsel på tunnelbanan, och man själv åker ut medan andra åker hem. Eller nåt.

I själva verket har jag kanske jobbat 4-5 timmar med nåt och ska ta en paus eller borde göra något som inte behövs, som man själv skulle behöva, för egen del.

Halv fem började jag skriva lite. Morgonstund är fintid det.

Datum för publicering här på den här gamla bloggen stämmer inte. Förr kunde man spara något i draft-läge, och när man var redo att kanske publicera lade posten sig fint där den hörde hemma kronologiskt. Nu blir datumet publicera-datum, oavsett när man skrivit texten.

Annars måste man manuellt hitta på ett datum, vilket känns helt galet i efterhand.

Men vill man förvirra, så kan man. Vill man inte, så kan det bli så i alla fall.

Less påre

Ingen är speciellt intresserad av vad jag tycker om någonting, och jag har
nästan lärt mig att leva med det, och till och med intala mig själv att jag är smått road av insikten.

Brukar tänka på att de flesta känner sig obekräftade, och bekräftade inte kan få nog av det. I medvind är det lätt att tro att man både är ovanligt kreativ och oumbärlig.

Läspar allt mer. Kanska snart kan kvala in som nyupptäckt stjärna på spanskspanskan.

Va? säger folk. Vasaru? Hu-scha? Urschäkta..
Eller:
- Va sa ni? som ungdomar väl tvingas säga för att inte behöva sluta nästa dag.
- Vilka är det du pratar med? kan man fråga då, och vända sig om om kolla vilka hon eller han ställde frågan till.  
- Aha, du menar mig alltså. Förstod inte riktigt. Trodde du pratade med några andra..

Hoppas kunna fixa en dit en liten extratandsatrapp nån gång i höst. Kostar ungefär lika mycket som att ta en enkel tågresa till Göteborg.

Fått en allt större glugg framme i underkäken, som gör att vissa uttalskombinationer tappar bort sig. Har man lite glest mellan tänderna från början så lutar de sig gärna åt endera hållet, som en vindpinad liten dunge.

För övrigt är verkligheten alltid värre än dikten. Därav konsten.

Surströmming

Det pratades om surströmming.

Kanske är det ovanligt att vara uppvuxen i Stockholm, och aldrig någonsin ha ätit surströmming, bara känt hur det luktar, i nåt sommarstugeområde som barn, och trott att överfulla utedass i hela området liksom svämmat över.

Om surströmming är gott eller inte kunde handla om vad som helst. Alla har olika åsikter och erfarenheter, eller kanske inga alls.
Det är en överlevnadsinstinkt att undvika mat som luktar illa, och först när man är övertygad att det som luktar illa inte är farligt, så äter man.

Tänk om all mat skulle lukta som surströmming.

Numera kanske man ska vara lika mer skeptiskt mot att "mat" inte luktar nåt alls eller luktar för gott eller för mycket. Kanske är den ihopmojsad av nåt helt annat än vad man tror, och ingredienslistan är så lång och obegriplig att man närmast kan utesluta att det är annat än kemikalier, tillåtna nu, kanske förbjudna sen. 

Inte skrotcyklar

Maj i år, lokaltidningen: Knökat med skrotcyklar över hela Söder



Jag väljer att ha smårostig och ful cykel för att slippa få den stulen. Man hakar fast den i nåt av samma skäl. Förra vinterns långtidsförvaring i snöhögar gör dem inte snyggare. Man hakar givetvis fast hojen i något för att öka chanserna att få ha sin cykel kvar.

Det är diskrimering att kalla folks cyklar för skräp. Alla är inte sportcyklister eller har tvingats köpa ny cykel för att den gamla blivit stulen.

Har kämpat och klappat om både min egen och andras cyklar, vid Skanstull och Mariatorget, hela vintern och våren. Rest dem upp när de ramlat eller sparkats omkull, tagit bort sadelreklamen, som bara avslöjar hur länge cyklarna stått, och och tömt cykelkorgarna, eftersom de uppfattas som papperkorgar, som det råder på brist på utmed trottoarna.

Untitled Originally uploaded by Coola morsan

4 vuxna och 6 barn ute på dagstripp i skärgården på 60-talet. Jag står längst till vänster i bild, stortrivdes men var väl den enda som hade tillåtelse att röra mig fritt och gå i badrock. Förstod också att det där med att åka snabbt med motorbåt ut till annan familjs sommarstuga bara vara en engångshändelse. 

Solen på väg mot vårdagjämning Originally uploaded by Coola morsan

street

street Originally uploaded by Coola morsan

telefonkiosk i hässelby strand

telefonkiosk i hässelby strand Originally uploaded by Coola morsan

stops if rain

stops if rain Originally uploaded by Coola morsan

view from.hotel in Chania harbor

view from.hotel in Chania harbor Originally uploaded by Coola morsan

The bor from. My roine in the harbour

rotar

rotar Originally uploaded by Coola morsan

Otidsenligt

9 april

Otidsenligt anti-modern, och utan utan vaxproppar i öronen, så att man snappar upp och lär sig nåt fast man bara är ute och går.

Plockar upp något jag hittade som är odaterat:

Tror att det var fjärde gången den här veckan som personer absurt försöker göra sig kvitt mig, istället för att säga som det är, eller hoppar på mig när jag uppenbart sitter någonstans för att till exempel skriva ifred.

Såna enkla saker, som att sitta och prata med någon eller några andra, och sen lugnt gå hem när jag själv vill - det verkar inte existera i min tillvaro. När jag sover blir jag väckt. När jag är fokuserad och vill fortsätta blir jag avbruten. Jag bara åker, medlar, betalar, åker tillbaka, betalar igen. Låser, låser upp, åker meningslöst gröna, röda, blåa.

Skulle jag skriva om hur den här veckan (i september eller april), med alla händelser varje dag, inom och utom marginalerna, skulle det ta två dygn.