11 december 2011
10 december 2011
jäla facebookskit
Pyser ut lite irritation över facebook.. usch.
Jag vill läsa alla statusuppdateringar oavsett vilken lista facebook tvingat in dem i. Jag har bara två listor egentligen: folk jag vet eller tror jag kan lita på och folk som man inte kan lita på, oavsett vilken period i livet eller om det är privat eller på jobbet. Jag litar mer på folk jag träffat ute på teknoklubbar och resor än de på kontoret som aldrig vill sitta vid samma bord och som ser en som en störning.
Jag har en lista som är lokal, de jag träffar live till och från, och en för greklandspolare, men att ha en gruppering för Stockholm area är totalt intressant för mig. Jag har inte mer gemensam med stockholmsboende än boende nån annanstans. Liksom gamla skolor eller jobb. Jag listar aldrig aldrig information via de förvalda listorna, skulle hellre ha statusar och aktuella event i samma flöde.
Som vanligt är jag för att man ska kunna välja själv. Det här sättet att gruppa folk är gravt konservativt.
Jag vill läsa alla statusuppdateringar oavsett vilken lista facebook tvingat in dem i. Jag har bara två listor egentligen: folk jag vet eller tror jag kan lita på och folk som man inte kan lita på, oavsett vilken period i livet eller om det är privat eller på jobbet. Jag litar mer på folk jag träffat ute på teknoklubbar och resor än de på kontoret som aldrig vill sitta vid samma bord och som ser en som en störning.
Jag har en lista som är lokal, de jag träffar live till och från, och en för greklandspolare, men att ha en gruppering för Stockholm area är totalt intressant för mig. Jag har inte mer gemensam med stockholmsboende än boende nån annanstans. Liksom gamla skolor eller jobb. Jag listar aldrig aldrig information via de förvalda listorna, skulle hellre ha statusar och aktuella event i samma flöde.
Som vanligt är jag för att man ska kunna välja själv. Det här sättet att gruppa folk är gravt konservativt.
25 november 2011
Vem får visa
Man bestämmer själv var gränserna för egna integriteten går.
Tror man.
Om man försöker sätta en gräns: det här tål jag, men det här är att gå för långt, så märker jag att det inte accepteras.
Inte ens i eget hem, inte på jobb, inte när man är ute.
Frågan är vem som ska vara till lags och anpassa sig, och vem som med nån slags egenrätt anser sig kunna använda andra, vissa eller någon för egna syften. Min roll vad gäller män är att vara nån slags kudde eller slickedocka. Det är helt intolerabelt för mig. Gå sängvägen kallas det i yrkeslivet: antingen gör man sig totalt oersättlig, så att man får jobba häcken av sig för att slippa kladd, eller annars slinker man hit och slinker dit.
När jag var liten hävdade min mor att jag skulle gå "halva vägen". Det betydde att jag inte skulle få ha lås på dörren, inte skulle få ha vilka kläder jag ville, inte ha mina egna åsikter, inte ens se ut som mig själv. Att gå halva vägen betydde total anpassning efter en väldigt stel norm. Skolan, killar, tjejkompisar, föräldrar - vem fan ska anpassa sig efter vem?
När jag nu i väldigt vuxen ålder säger att det här är min kropp och jag bestämmer själv, så blir personer kränkta för att de inte får tillgång. Om jag säger att jag vill ha det rent hemma och måste ha det för att kunna jobba med det jag själv vill när jag är ledig så är det inte okej det heller, fast det är min bostad.
De som då kräver sin totala integritet på alla plan är och kommer förbli ensamna.
Tror man.
Om man försöker sätta en gräns: det här tål jag, men det här är att gå för långt, så märker jag att det inte accepteras.
Inte ens i eget hem, inte på jobb, inte när man är ute.
Frågan är vem som ska vara till lags och anpassa sig, och vem som med nån slags egenrätt anser sig kunna använda andra, vissa eller någon för egna syften. Min roll vad gäller män är att vara nån slags kudde eller slickedocka. Det är helt intolerabelt för mig. Gå sängvägen kallas det i yrkeslivet: antingen gör man sig totalt oersättlig, så att man får jobba häcken av sig för att slippa kladd, eller annars slinker man hit och slinker dit.
När jag var liten hävdade min mor att jag skulle gå "halva vägen". Det betydde att jag inte skulle få ha lås på dörren, inte skulle få ha vilka kläder jag ville, inte ha mina egna åsikter, inte ens se ut som mig själv. Att gå halva vägen betydde total anpassning efter en väldigt stel norm. Skolan, killar, tjejkompisar, föräldrar - vem fan ska anpassa sig efter vem?
När jag nu i väldigt vuxen ålder säger att det här är min kropp och jag bestämmer själv, så blir personer kränkta för att de inte får tillgång. Om jag säger att jag vill ha det rent hemma och måste ha det för att kunna jobba med det jag själv vill när jag är ledig så är det inte okej det heller, fast det är min bostad.
De som då kräver sin totala integritet på alla plan är och kommer förbli ensamna.
11 november 2011
111111 x 111111
111111 x 111111 = 12345654321. Rätt snyggt faktiskt. Jag föredrar summan alltså, även om 00 och 78987 saknas.
däremot är 11 ettor x 11 ettor = 123456789012E20 almost there alltså, enligt min räknare och
9 ettor x 9 ettor = 123456789787E16.
Mysterium. Men kul att november börjar bli kultmånad, denna förtalade och annars bortglömda skitmånad.
däremot är 11 ettor x 11 ettor = 123456789012E20 almost there alltså, enligt min räknare och
9 ettor x 9 ettor = 123456789787E16.
Mysterium. Men kul att november börjar bli kultmånad, denna förtalade och annars bortglömda skitmånad.
111111 1111 blaj
Numerologi känns som istället för något riktigt. Men verkar ändå ligga så nära IT-ditteliditt och frontenderi ändå. Vi gillar scratch och ett, men ser inget före slutet, om ens det. Först och etta och bäst, eller sist, och nolla. Loopa runt i att allt är på nytt just med oss, men ska vara etta, bli ett med nån nolla, eller förbli ingen.
Sortera liten låda, försöka förstå områdets eller egen inneboende magi, och energi, gåtor kring stora som små obegripligheter och ingen vilja att verkligen ta reda på, utan istället svälja färdig ordning, eller bygga nya små högar och så höga torn i tinnar som möjligt och fylla okunskap med tron på att nån påhittad ordning är naturlag.
Allt är bara konvention. Tro fel ordning i fel tid och man döms till döden.
Tillbaka till ruta 1. Börja från noll. Hitta kombinationer, lägga pussel, hitta på samband. Aldrig börja på fem eller sex, bara sådär, gripet ur luften. Alltid från noll eller från ett, och stanna där. Börja om. Radera börja om.
Eller va fan, vi tar det imorrn, go with the flow, en annan dag, krama kudden. Lev i nuet - men det är en dag imorgon också. Hållå, man är inte mer än människa här och nu. Vad spelar en kalori eller ett uteblivet tåg för roll i det stora hela egentligen?
Tro på månen, tro på skäggubben på podiet, lyd mannen, lyd barnens vink, och flippa loss till andras fantasier för en sifferkombination eller inte, eller tjäna pengar på nåt svart och farligt bakom gråa murar.
Slögglade på fullmånen som verkar ha varit kl 21.17 igår.
Var ute då och såg män äta stora hamburgare och sen sucka över ensamhet och paltkoma. Månen var dold. Syntes inte, och fanns inte. Bara det som syns finns. Mellan den här värsta skorpionfullmånen i oxens tecken, kvällen före 11.11, 11 och den faktiska 11.11.11-dagen kl 11.11 verkar det vara lugna gatan. Det är ju som man ser det. Ödsligt och jävligt lugnt, om nu bara ingen idiot dyker upp och överfaller eller tänkr mörda, så kan man faktiskt gå hem helt lugnt med bara litet vapen, genom parker och fula viadukter, när det nu är det andra alternativet när man uteslutit att ta fultaxi och tunnelbanan uteblivit.
Svagheten med hela 111111-blajet är att det inte inte ens är år 1111. Det året, och det årtusendet missade man visst det mesta av. Jag är ändå säker på att nån släkting ändå höll på som vi, fast då, och sorterade pinnar, fick barn som från oben, försökte få dem att överleva och letade nån slags mening, och uppskattade fint väder och vänner och trodde på att solen och månen ändå skulle komma upp igen nästa dag, även om det i november bara verkar bli mörkare och mörkare.
Men tror vi, år 2011 att det kommer vara folk som gör detsamma år 3011? 30 generationer senare.. som vi minns tillbaka på dem.
Sortera liten låda, försöka förstå områdets eller egen inneboende magi, och energi, gåtor kring stora som små obegripligheter och ingen vilja att verkligen ta reda på, utan istället svälja färdig ordning, eller bygga nya små högar och så höga torn i tinnar som möjligt och fylla okunskap med tron på att nån påhittad ordning är naturlag.
Allt är bara konvention. Tro fel ordning i fel tid och man döms till döden.
Tillbaka till ruta 1. Börja från noll. Hitta kombinationer, lägga pussel, hitta på samband. Aldrig börja på fem eller sex, bara sådär, gripet ur luften. Alltid från noll eller från ett, och stanna där. Börja om. Radera börja om.
Eller va fan, vi tar det imorrn, go with the flow, en annan dag, krama kudden. Lev i nuet - men det är en dag imorgon också. Hållå, man är inte mer än människa här och nu. Vad spelar en kalori eller ett uteblivet tåg för roll i det stora hela egentligen?
Tro på månen, tro på skäggubben på podiet, lyd mannen, lyd barnens vink, och flippa loss till andras fantasier för en sifferkombination eller inte, eller tjäna pengar på nåt svart och farligt bakom gråa murar.
Slögglade på fullmånen som verkar ha varit kl 21.17 igår.
Var ute då och såg män äta stora hamburgare och sen sucka över ensamhet och paltkoma. Månen var dold. Syntes inte, och fanns inte. Bara det som syns finns. Mellan den här värsta skorpionfullmånen i oxens tecken, kvällen före 11.11, 11 och den faktiska 11.11.11-dagen kl 11.11 verkar det vara lugna gatan. Det är ju som man ser det. Ödsligt och jävligt lugnt, om nu bara ingen idiot dyker upp och överfaller eller tänkr mörda, så kan man faktiskt gå hem helt lugnt med bara litet vapen, genom parker och fula viadukter, när det nu är det andra alternativet när man uteslutit att ta fultaxi och tunnelbanan uteblivit.
Svagheten med hela 111111-blajet är att det inte inte ens är år 1111. Det året, och det årtusendet missade man visst det mesta av. Jag är ändå säker på att nån släkting ändå höll på som vi, fast då, och sorterade pinnar, fick barn som från oben, försökte få dem att överleva och letade nån slags mening, och uppskattade fint väder och vänner och trodde på att solen och månen ändå skulle komma upp igen nästa dag, även om det i november bara verkar bli mörkare och mörkare.
Men tror vi, år 2011 att det kommer vara folk som gör detsamma år 3011? 30 generationer senare.. som vi minns tillbaka på dem.
31 oktober 2011
29 oktober 2011
Funderar på att ordna bokbar
Så kan kan jag fylla hyllorna med aktuella saker. En bok per drink för gästerna.
27 oktober 2011
Ekgolv som håller länge och inte behöver tassas på
Ekgolv som håller länge och inte behöver tassas på Originally uploaded by Coola morsan
Det pratas om gamla ekar, och varför folk bryr sig om en gammal eks räddning och inte viktigare saker.
Tycker själv att man ska hantera både människor och deras och våra träd med värdighet. Ek är extremt hållbart som golv och att inte kasta ut det är att värdera det.
Sen måste ju var och en hålla koll på träden runtomkring där man bor. Många vill hellre ha asfalt och parkering än stora träd.
21 oktober 2011
Smygskriver
Eftersom det är förbjudet att vara vaken sent, om man inte är lastbilschafför eller på nattvakspasset och håller sig vaken med P3 och P4, så smygskriver jag lite i bloggen om makt och frihet. Publicerar inte det jag skrivit just nu, och håller mig borta från Facebook för kvällen, eller natten.
Jag är för övrigt ledig imorgon.
Men det har inte med saken att göra.
Anser att vi har livsstilsförtryck. Så jävla i klump och led som vi går, och går med på och till och med tycker om, så skulle vi kunna gå på vad som helst.
Vi går inte precis ut på gator och torg och kämpar för mer frihet även om vi så att säga sympatiserar med idén om människors frihet, och gillar när diktatorerna faller.
14 oktober 2011
Skriva av sig sunkeriet
Frustrerande att inte kunna skriva snabbt när jag kommer på saker eller formuleringar. Önskar jag hade sånt flyt och fart på pratet att jag kunde förmedla nåt vettigt när jag pratar istället för en svada av ord, som aldrig tar slut. Jag pratar oavbrutet känns det som. Bla-bla-bla-bla.
Jag måste skriva för att sortera tankar, sen kan jag uttrycka dem.
Idag gjorde jag en tabbe som tog med två anteckningsböcker till jobbmöte som ser ungefär lika ut som de jag kör just nu, men det var från förra året:
9 augusti - 8 september: månaden som sänkte mig till en gråtande zombie, och 30 september - 23 oktober.
Jag var tvungen att stänga av datorn som gjort projekten omöjliga: men hittade inget bra system att logga allt jag hade att göra. Jag fick bara mer och mer att göra kändes det som. Overloaden är inte att glömma vad jag ska göra, utan vad jag gjort, avprickningsdelen.
Att-göra-listorna svällde logiskt nog i samma takt som jag mådde sämre, hur jag än försökte avlasta mig.
Först i januari i år skaffade jag mac och började tycka att det var kul att använda datorn igen.
Att låtsas vara modern och uppkopplad med helt kass utrustning, det är ett hån om man ska jobba effektivt. Det blir ett tunnelseende.
Försökte rensa lite papper hemma i förrgår. Det dyker upp papper från förra sensommaren och hösten som jag ska rama in som exempel på vad en vanlig stackars människa får kollaps av: utskrifter ingen kan läsa eller förstå, vare sig läsa, eller förstå. Och bara en riktig mensaperson skulle direkt se att hela skiten var ren error som kändes som terror.
Jag måste skriva för att sortera tankar, sen kan jag uttrycka dem.
Idag gjorde jag en tabbe som tog med två anteckningsböcker till jobbmöte som ser ungefär lika ut som de jag kör just nu, men det var från förra året:
9 augusti - 8 september: månaden som sänkte mig till en gråtande zombie, och 30 september - 23 oktober.
Jag var tvungen att stänga av datorn som gjort projekten omöjliga: men hittade inget bra system att logga allt jag hade att göra. Jag fick bara mer och mer att göra kändes det som. Overloaden är inte att glömma vad jag ska göra, utan vad jag gjort, avprickningsdelen.
Att-göra-listorna svällde logiskt nog i samma takt som jag mådde sämre, hur jag än försökte avlasta mig.
Först i januari i år skaffade jag mac och började tycka att det var kul att använda datorn igen.
Att låtsas vara modern och uppkopplad med helt kass utrustning, det är ett hån om man ska jobba effektivt. Det blir ett tunnelseende.
Försökte rensa lite papper hemma i förrgår. Det dyker upp papper från förra sensommaren och hösten som jag ska rama in som exempel på vad en vanlig stackars människa får kollaps av: utskrifter ingen kan läsa eller förstå, vare sig läsa, eller förstå. Och bara en riktig mensaperson skulle direkt se att hela skiten var ren error som kändes som terror.
13 oktober 2011
Ettor för unga här?
Skapa billiga ettor för unga? Kontor kan man ju ha på fickan, till skillnad från boende. Skrapa2 kunde gå till bostadskön i stockholm.
12 oktober 2011
Ett år
Ett år sen teknostresskollapsen.
Eller deadlinekollaps.
Flytten.
Familjekollaps.
Kunde inte titta på en dator, inte sitta vid en dator. Inte skriva, inte se på tv. Inte läsa.
Jag lyssnade ikapp världen.
När jag inte sprang fram och tillbaka på Götgatan och Skanstull med matkassar eller hämtmat och försökte få nån rätsida på vanlig simpel överlevnad.
I söndags satt kusin och jag och pratade om den typen av projekt där man realistiskt inser att det inte ska gå, men inte får gehör och tvingas utföra mot alla odds. Hoppas nu att inte han hamnar i samma sits.
- Härligt hörrni, massor att göra, nu kör vi va.....
- Eh, och era semestrar får ni vänta med eller ta ut i pengar.
Ville bara tänka på hur ett år har gått. Ett år till.
Eller deadlinekollaps.
Flytten.
Familjekollaps.
Kunde inte titta på en dator, inte sitta vid en dator. Inte skriva, inte se på tv. Inte läsa.
Jag lyssnade ikapp världen.
När jag inte sprang fram och tillbaka på Götgatan och Skanstull med matkassar eller hämtmat och försökte få nån rätsida på vanlig simpel överlevnad.
I söndags satt kusin och jag och pratade om den typen av projekt där man realistiskt inser att det inte ska gå, men inte får gehör och tvingas utföra mot alla odds. Hoppas nu att inte han hamnar i samma sits.
- Härligt hörrni, massor att göra, nu kör vi va.....
- Eh, och era semestrar får ni vänta med eller ta ut i pengar.
Ville bara tänka på hur ett år har gått. Ett år till.
11 oktober 2011
Latte och lättläst
Ljust nog stt läsa och ha stickjunta.
(Vad jag tänkte på var lampberoende, tänkte: dit ska jag gå och läsa, härligt ljust! Tjejerna i bakgrunden sitter faktiskt och handarbetar. Det är på kvällen vid 7-tiden och beckmörkt ute på Vasagatan).
(Vad jag tänkte på var lampberoende, tänkte: dit ska jag gå och läsa, härligt ljust! Tjejerna i bakgrunden sitter faktiskt och handarbetar. Det är på kvällen vid 7-tiden och beckmörkt ute på Vasagatan).
10 oktober 2011
Alströmergatanlöv
Alströmergatanlöv Originally uploaded by Coola morsan
Början av hösten. Man är en livsfarlig trafikant med kameran riktad rakt ner
9 oktober 2011
Söndagspersienn
Söndagspersienn Originally uploaded by Coola morsan
testar lite hur jag kan använda en tab och en mobil ihop och kanske köra över mobilbilderna på flickr om de inte skaulla runt på fejan bara. Det obegripliga därute i fotocyberrymden är att man inte har en susning om var vissa återkommande album ligger.
Persienner är ok på bild eller når det är 30 grader och man ska sitta inne och jobba vid datorn. Inte mer
8 oktober 2011
Annat sätt att skriva
Blir väl som farmor när hon var över 90 och undrade varför det var så många gamlingar omkring henne på serviceboendet.
Där kan det väl vara så att jämnåriga är så senila att de inte känner igen varandra från ena dan till den andra och orkar eller förstår att säga hej.
Nejdå, har väl bara hamnat i kylan. Kanske på grund av den här bloggen, som ändå ingen hittar.
Eller så är det en del personer som är så beroende av sin rang eller plats i flocken, och om en av ledarpersonerna ryter och kickar, så följer de andra med.
Försöker hitta något annat sätt som det känns roligt att skriva på.
Tycker att det är konstigt att vissa personer säger hej och pratar ena dan och inte hälsar och känner igen nästa gång.
4 oktober 2011
AJ, AJ, vad sysslar damen med?
Man kan ju ställa in facebook, om man har tid att läsa anvisningarna, och också följer med när de gör förändringar, som till exempel förvandlar privata alster till publika utan att att man märker det.
Någon så kallad "timeline" har jag inte fått än - och det går inte att koppla det jag skriver här till facebook, även om jag i nåt enstaka svagt ögonblick skulle vilja skippa allt integritetstänkande, men har inte kunnat, både med tanke på familj och jobb.
Är lite nyfiken på hur facebook ska lira ihop min timeline eftersom jag haft lite olika konton, ett privat och ett för jobb, men raderat jobbets.
Men man måste kanske tänka taktiskt. Om man inte ser sig som ett eget varumärke kan det vara god idé att bevara sitt privatliv, och företräder man någon annas företag måste man sälja sig rätt, om man nu vet vad de vill.
Jag förstår att jag kan tycka att det är kul att lägga ut en bild eller snutt från något kul jag varit med om, men är inte lika glad att bli utlagd på nätet själv, i dålig dager. Blir också vansinnig om nån fotar mig när jag till exempel ligger och sover. Galen blir jag. Däremot kan jag tycka att det är helt okej när så mycket är tillåtet och ingen skäms för sig, som MondayBar-kryssningarna, där man är verkligt proffs om man inte lyckas hamna på bild.
Jag brukar ibland be personer ta bort foton på mig från facebook, medan andra bilder får passera även om jag inte är mitt tjusigaste jag.
Nu ska jag tänka om och bara publicera bilder på mig själv, tagna av mig själv..
Den värsta bilden på mig någonsin satt i föräldrarnas fotoalbum, mina första år. Föräldrarna tog mig inte till toan i tid, och fotade mig på stranden mitt i privat akt, och satte bilden i fotoalbumet med bildtexten "AJ, AJ, vad sysslar damen med?"
Jag skämdes som en galning.
3 oktober 2011
Storhandlar så smått
Just blivit medlem. Trött på att, på trots, undvika allt med just medlemspris. Vill verkligen inte vara med med i nån matsffär eller kedja, men här finns bara 7eleven eller korvkiosk som alternativ. #Fail skulle det väl taggats som på twitter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)