30 augusti 2009

Tycka om New York

Folk undrar vad jag nu tyckte om New York. Blev jag också överväldigad? Hade jag världens bästa shopping? Förstår jag nu hur jäkla häftigt New York är? Både ja och nej.
I 35-gradig värme vill jag helst in i luftkonditionerade rum eller sitta i skuggan där det fläktar lite, och med kalla drycker. Jag vill inte springa omkring och ha ärenden.

Gillade de stora servicebutikerna på hörnorna där allt man behöver finns. Och såna frukter och grönskaker man söker med ljus och lykta efter på lokala icat säljs från lådor utanför tunnelbanestationen. Härhemma måste man ranta i kylan mellan 7 olika affärer för att få ihop sin en kasse förnödenheter. Där fixar man allt på samma ställe.

Gillade dygnetruntöppet i midtown. Gillade att ständigt ha 5 taxibilar i synfältet och stökiga gator med skyskrapor och sunkiga låghus sida vid sida, men fick närmast panik när jag åkte åt fel håll i tunnelbanan på natten.
Hur kan nåt öppet och härligt så snabbt bli mardröm a la Rosemary's baby på två ynka tunnelbanestopp?

Jag skulle åka downtown till Lower East från 58:e gatan men upptäckte vid 71:a gatan nånting att jag åkte åt fel håll uptown och kastade mig av tunnelbanan vid 82:a gatan. Men på den tunnelbanestationen fanns ingen återvändo.


Visa större karta

- Du måste först åka upp till 124:e och där kan du byta till oranga linjen downtown, sa spärrvakten. Här går tågen bara uptown.

124:e gatan är ganska långt upp i Harlem det, och i mitt läge då väldigt mycket åt fel håll. Typ 150 kvarter i fel riktning och på västra sidan av Manhatten istället för den östra.

På gatan utanför, Central Park West, syntes inte en människa, bara ett stängt Central Park framför. Ingen trafik och ett stort läbbigt museum bredvid, och ingen att fråga. Det var som hemma. Inga människor, allt stängt, inga taxibilar, bara tomma gator och mörka träd.

Det där med att vinka så kommer en taxi verkade vara en typisk tv-serieöverdrift.

Jag räknade panikstävjande "EN pilsner, TVÅ pilsner, TRE pilsner.." och där, där kom en det en. Tack och lov var jag i New York, inte i nån Stockholmsförort.

Åkte sen med taxin på tvärsan med sommarnatten fläktande in genom öppna taxifönster över Central Park på bredden till 5th Avenue, och sen rakt ned downtown till Bryant Park - och kände mig hemma igen.

Tyvärr släpar man med sig själv i bagaget och blir inte friare än man är, även om hela stan är rent ögongodis med kameran i hand. Och man måste sova, tyvärr. Och man måste bevaka sig så att man inte hamnar på tomma gator sent på natten. Men att förstå var man är och leta sig fram tar tid, och tunnelbanan kommer inte heller på beställning. Och det bästa i New York verkar hemligt och listas definitivt inte i Time Out Magazine.

Ensam går man inte in i en anononym garageport utan skylt även om man förstår att det är nån slags klubb, som säkert spelar nån slags musik, för folk som har nåt slags kul. Man har inte en aaaning om vad det är för ställe och vilka preferenserna är. Det kan vara precis vad som helst. Sadisthak, cowboydresscode, porrklubb.

Det är nog lätt att bli hysterisk när man tror sig kunna svepa över och samtidigt lära känna en 10-miljonersstad på några dar. Det går inte. Man kan möjligtvis se den i några olika vinklar och kanske också uppifrån. Om allt finns i New York, finns troligen också något som liknar det man har hemma, och något som liknar det man skulle vilja ha om man hade haft lite mer tur (eller skicklighet) här i livet, och där finns säkert de soulmates man aldrig kommer att träffa på.

Det är befängt att att göra New York på en weekend, lika knasigt som när amerikanarna tror sig kunna beta av London, Amsterdam, Berlin, Paris, Barcelona, Madrid, Rom, Venedig, Aten och grekiska övärlden på tio dar.

27 augusti 2009

Central park från rockefeller


Finally made it to the top.

Hela rubbet med staty och Manhattan.


Gjorde trippen till Staten island t/r. Gratis, men alla måste stlga av båten och man måste småspringa på terminalen för att hinia med att ta samma färja tillbaka. Utresan i sol, hemresan mest bara åka båt och fläkta håret. Skillnaden mellan turister och invånare är att vi besökare är pigga medan NY-borna verkar ta varje tilfälle att sova en stund.

Sista-minuten-shopping


Chinatown på Mott Street vid 7-tiden, tisdag. Damerna rotar i lyxfisk och väljer de finaste. Inget jag kan fynda i precis. Hur all världens fisk kan läggas upp och hållas färsk på en het bakgata i en miljonstad är nåt rent absurt. Pasta och tomater känns mer ok.

25 augusti 2009

Var är jag, Barcelona?


Tyckte att jag äntligen fick se Sagrada Familia. Men fel stad.

Ovan Rockefeller top of the rocks


Bangade att ta hissen upp för 20 dollar, det var för mörkt.. men tar det sista dan här i New York, tror jag nu alltså. 2:a dan i stan på egen hand i absolut snigelfart. Började med att hitta skomakare och fick skorna lagade och lärde känna i alla falt 2 av New yorks kvarter mellan 8:e och 9:e avenyn i teaterdistriktets bostadsområden. Bra början på en promenad..

24 augusti 2009

Back in NY


Bryants park. Sen lunch med medtagen macka. Nu bara hotell för tre dar som saknas.

19 augusti 2009

1st streer east, 2nd avenue


.. och mobilkameran är skitkass, och långsam. På väg mot lower east.

En öl ovan Fifth Avenue


Utsikten från lägenheten. Snart utgång tiil Lower East nånstans.

7 augusti 2009

Verkligen den verkliga verkligheten

Lyssnar ju rätt ofta på P3 kultur, men uppfattar sällan vilka personerna som diskuterar eller intervjuas är, men det är ett bra program, åtminstone då jag lyssnar. Träffar så få tänkande och tyckande personer i vardagen, så jag behöver lite stimulans.

Nu diskuterar de verklighetsuppfattningar och var som är "konsesusverkligheten". Alltså den verklighet många kan enas om är verkligast och verkligen verkar existera.

Nja. Skilda världar träffar man varje dag. Att som kvinna sitta nästan helt naken på ett stadshustak mitt i stekande sol skulle troligen uppfattas som ett brott mot all sans och sedlighet eller brottsligt, om det var i Afganistan, till exempel. Här uppfattas det som rätt normalt, men inte helt och hållet. Jag blev både igår och idag uppbjuden på en sån session, men tackade nej. Sitter hellre på en brygga vid vattnet. SÅ jag är alltså lite mer normal, kan man säga, enligt den syn jag tror de flesta har.

Tidigare i P3 kultur rapporterade en Märta om sina försök att ta bort sig själv från Internet efter en episod där mamman la sig i hennes privatliv på facebook. Mina egna föräldrar är inte ens i närheten av något internet, så själv är jag lugn, men jag funderar på motsatsen. Hur man faktiskt gör sig närvarande och synlig genom att envisas med att finnas på nätet och inte bara försvinna. Tvärtom TA SIN PLATS. Synas i det publika rummet. Låta och stöka lite, även om det är i liten skala och ganska tyst.

Vem vinner mest på att medborgarna gömmer sig och håller tyst och är anonyma och jävligt försiktiga och inte vågar stå för vad de tycker? Rädsla och paranoja leder ingenstans. Det är bättre att dra ut de verkliga monstren i ljuset.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,