28 september 2008

Oro förälders lott

Innan man skaffar barn är man kanske orolig över hur det ska gå för en själv. Sen blir man över en natt förälder. Och man mår bara bra om barnen mår bra.

Tänk om folk runt om en bara kunde må lite bättre och vara nöjda med lite mindre, så att fler fick mer tid till trevliga saker. Tänk vad skönt det skulle vara. Jag tror vi fått det inbankat från början att man måste slita och slåss för att höra till de få som ska få ha det riktigt bra, och att man är riktigt duktig om man lyckas konkurrera ut andra. Som om det vore nåt fint.

Ingen detaljpetimetrare

Jobbar heltid nu och hinner uppfatta vad som händer, någorlunda, men jag hinner som vanligt inte konsekvent följa några speciella trådar, och inte ens de områden jag är intresserad av.

Politiska frågor lämnar jag gärna därhän, sällan har det väl funnits så många kommentatorer och debattörer som gjort sig hörda, petimetrar som granskar petimetrar, och många verkar ha mycket svårt att hålla sig kort och föra fram vad de egentligen menar.
Jag hoppade av flera universitetskurser för att litteraturen fullständigt tråkade ut mig och kändes som ett hån. Varför läsa 300 sidor när 2 sidor hade kunnat sammafatta slutsatser? Bla-bla-bla, citat citat, bla-bla. Och den sa det och bla-bla.

Jag är inte en sån där detaljnjutarmänniska. Jag är glad så länge materian omkring inte tar för mycket uppmärksamhet. Jag agerar nog hellre än analyserar. Lyssnar hellre på musik än läser recensioner om den. Det är för mycket skrivande, eller hur. Skriva är ju en kul aktivitet för den som utför den, men vem orkar läsa?

27 september 2008

Inkapslad i det torra

Om man somnar utan täcke i ett kallt rum märker man att man inte fryser så länge man ligger blixtstilla med sin lilla aura av kroppsvärme intakt omkring sig. Så snart man rör sig lite vispas värmen iväg och man fryser.
Så är det med min förkylning. Sitter jag alldeles stilla i sängen är det nästan ökentorrt. Går jag iväg på toa eller hämtar vatten är det tjoho och tjohej vad jag låter och jag fastnar i en loop av att nysa, snyta mig, nysa, snyta mig.

Ölmässa eller firande av sonens 24-årsdag blev inget av med. Och jag bävar inför att behöva gå till ica om en stund, före nio. Måste köpa toapapper, hushållspapper, servetter. Men jag inser ju: Det är inte bara mjölk som saknas, det finns ingen mat hemma över huvud taget. Det är tomt till och med på reserverna. Ingen pasta, inget ris, inga tomatburkar, inget knäckebröd.

Annars hade jag bara suttit här helt stilla och inkapslad i sängens löv.

25 september 2008

Utstyrsel

Jag tänkte bli kläddesigner. Förr eller senare. Behöver bara en sån där docka först, som man kan nåla upp tygbitarna på.

Själva klädidén hade jag ju för kanske sju år sen. Det är fortfarande ingen som hittat på den därute på marknaden. I alla fall har de inte fallit till föga för investerarna. Men jag har ju aldrig visat några skisser eller så, och anser själv att jag inte har nån smak.

Hela klädintresset har fallit på att leta bland kläder som ändå inte passar en själv.
Det är liksom brist på passande passform som är hela grunden i konceptet. Jag verkligen avskyr stela kläder formade efter nån som absolut inte har samma former - eller brist på former - som en själv.

Så. Så var det sagt.

Nu har tydligen bokmässan invigts i göteborg. Igen.

Önskar att jag hade tid och ro att hitta bra läsning och sen läsa lite sådär hemtrevligt koncentrerat som alla vi icke-roman-läsare avundas. Ligga på en strand och läsa böcker. Koppla av med en bok framför brasan.

Eller på sätt och vis inte.. Tänker ofta på att folk förhindrar sig från att uppleva vad som h nder omkring för att de lever i nån fiction-story i boken de stirrar in i timme efter timme. Som i varenda kapitel är intressantare än det egna uschla livet.
Det är klart att det kan vara bra och ge upplevelser och insyn i de mänskliga dramerna, men ofta glömmer åtminstone jag böckerna så snart de är lästa. Jag har minimalt med tålamod och lägger ofta av efter första kapitlet.
När storyn fått sin upplösning består oftast en känsla av förutsägbarhet. Jaha, precis som man trodde då. Kanske var den i alla fall kul att skriva och såg spännande ut att köpa.

Jag ska ändra mig. Lovar.

Höstyra

Har varit piggare än idag. Jag har varit så jävla irriterad på folk som sitter och hostar ut sina förkylningar i bussarna och på folk som är så duktiga att de bara stannar hemma en dag från jobbet och sen kommer med sin feber och ollar in allt.

Så blir man själv förkyld, och ställd. Man har INTE tid att vara sjuk..

Idag vaknade jag med skärande ont i halsen, på ena sidan. Och jag är tillräckligt gammal för att i stort sett veta den kommande händelseutvecklingen på förkylnings- och luftrörskatarr-fronten.

Det kan bli lindrigt, eller bli värre.

Igår tänkte jag att jag faktiskt klarat mig bra från förkylningarna trots att de härjat på jobbet. Jag ska och får inte tänka så. Det straffar sig.
Om jag dessutom går till tandläkaren som rotar omkring, då kommer det som på posten dan efter.

Dottern säger att jag är hypokondrisk.
Finns nån hypokondriker som själv tycker sig vara det?

Jag är inte hypokondriker.

23 september 2008

19 september 2008

Långbent som fan


Långbent går hem, sägs det. Män vill ha långa kvinnoben och slanka liv som pekar mot det gudomliga, kvinnor vill ha stabbiga män som står stadigt på marken och kan flytta ett skåp. Med sned solskugga blir man ju nästan perfekt.

Ny katt på gården



Maffig svans verkligen. En svans, ett kungarike i solen.

18 september 2008

Konstruktion


Svårt Ibland att veta om det är konstruktion, rekonstruktion eller destruktion som pågår.

13 september 2008

Sex and the city over and over

Nu har trean snabbkört Sex and the city med två repriser varje vardagkväll, och nu i sista avsnittet var alla lyckliga och Carrie åkte hem med Mr Big från Paris, och vänninorna kunde återförenades över lunch. Alla fick till slut både och.

De fyra huvudpersonerna är också ovanliga på så sätt att de inte försökt erövra varandras dejter eller killar. De har inte försökt konkurrera ut varandra. Det är en verklig utopi det. De har haft konflikter, men inte snackat skit om varandra. Och det är riktigt wow.

Utöver sex- och relationssnacket genom hela serien slår det mig att det som gör serien så absolut overklig är att det är en ovanlig vänkonstellation med sinsemellan helt olika tjejer som troget håller fast vid varandra, genom alla flirtar och förhållanden de har med män åt olika håll. I verkliga livet verkar tjejkonstellationer snarare upplösas så snart en tjej får fast sällskap.

Man får känslan av att män håller ihop med sina polare - även om de har en partner.

Möjligen ändras det nu, när man försöker få det som i Sex and the city eller som i Vänner.

(Såg sen att P3 planet just idag pratade New york och hur man kan göra en sex and the city på plats)

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Fredag med kalaskillar

Eftersom dotter ringde och meddelade att hon inte diskat klart hemma funderade jag kort på hur jag skulle spendera väntetiden.
Cykeln stod vid Hornstull och var sätter man sig en fredag vid halv åtta, när folk, normalt folk, har kommit en bit in i fredagkvällen?
Ja, inte sätter man sig på Judit & Bertil i alla fall, tänkte jag - och gick dit.

Drack Nils Oscars kalasöl på kran på egen stol i mysiga baren, trots folkmängden och det tilltagande minglandet mellan bardel och restaurangbord. Tar man en öl själv kan man inte stå och vimla ute i ingenstans med två väskor och jacka. Det går inte. Man kan inte sätta sig och blockera ett helt 2- eller 4-manna-bord heller, inte en fredagkväll.

I baren pratade jag med Henrik och Ragge och sen Ronny. Kul killar och gott öl och skojande, och inga telefonnummer.
Det är väl så mycket lättare för killarna att prata med en tjej som sitter själv än de fixade tjejerna som kommer två och två och intensivt sysslar med att spegla sig i varandra, Tänkte sen på att jag kanske är en man..

Vad kan han tänkas tänka?



Utsikten vid lunch.


Matsalsvägg, kista entré.

12 september 2008

Mobber girls

Jag är mobbningshyperkänslig. Blev klart utmobbad på jobbet ikväll, när det egentligen inte fanns någon anledning att de tre, varav två jag känt och jobbat med väldigt länge, skulle lämna kontoret bara några minuter före mig och prata så högt om att de skulle ut efter jobbet. "Vi ses imorgon", sa de när de hastade iväg. Det känns, men jag är van.

Det är jobbigt när tjejer blir sån pakt att den inte klarar av att andra kommer in i spelet. Det är som på mellanstadiet. Nej, det är klart att folk inte ska behöva låtsas att de gillar ens sällskap av nån slags artighet, även om man jobbat ihop i tio år, och tidigare hörde till, men av olika anledningar föll ur.

Funderar på hur jag hamnade i kylan.
Gjorde jag nåt fel? Passade jag inte in. Var jag inte tillräckligt gullig eller rolig?
Nån slags stolthet gör att jag inte visar hur jag märker att andra dissar mig. Är jag dyster, tung, trist eller bara för gammal? Drar jag ner andras image?

Kvar satt L och jag, med varsina jobb, och så larmade vi på och tog sällskap på tunnelbanan. Hon hem till sin kille, och jag hem till dotter. Hem till omvända dygnets början, där min dyngsavlutning är hennes början.
Och med mig är det inget vidare vits. Känner mig iakttagen och kontrollerad, men helt osedd. Överbliven, men inte själv.
Är någonstans mellan genomledsen och uppgiven. Kan inte släppa datorn och inte sova.

9 september 2008

Tittar ner i påsen


Tunnelbanan. Folk hostar och hostar och mannen mitt emot gnager och gnager på morot efter morot. Jag kollar ner i påsen och vill inte se på dom som låter. Kollegan tid 4-manna-skrivbordet på jobbet äter äpplen och stoppar ständigt nåt i munnen som låter. Har en överkänslig dag och ska snart sätta i lurarna. Release.

Gardell i 15 watt


15 watt Ger inte mycket till läsljus. Ska nu ändå läsa 2 sidor jonas gardell och somna. 169 sidor kommer ta 84 dar att läsa ut.

8 september 2008

Konsten att sabba

Har nog gjort det i helgen. Sabbat relationer. Snackar för mycket dumheter ibland, och det inte under nåt partande, utan mitt i maten.
Tar i för mycket - eller för lite och gör nog ingen glad. Vet inte hur saker egentligen är. Är så van vid att stå i skuggan och att inte räknas, såpass att jag tar det för givet, och inte vet hur jag ska bete mig när någon bryr sig.

6 september 2008

Skit i det du

Nu har jag stängt in migpå mitt rum med P3 och Kornel Kovac. Jag ska inte städa, inte laga mat, inte träffa nån. Inte gräla, inte göra nåt alls. Går jag ut och nån frågar vart jag ska eller när jag kommer hem ska jag svara som andra:
- Skit i det du.

Jag kommer kanske tillbaka till våren.

5 september 2008

Backar till karneval

Nu har jag lagt upp lite Notting Hill-bilder, till exempel med killen som räddade mina fötter på karnevalen och hans tjej. När de kommer till Stockholm lär jag ha plats här. Såg också att Karl hade fastnat på en bild. Det så kallade X-et visade sig bli lite svartsjuk, när jag gick från 44-åring till 33-åring.. som han trodde fel.

4 september 2008

Kista-kontor vid en av groparna


Utanför kistagrossen. Ericsson.kontoren kanske ska få nya garage eller är det inglasning av hela rubbet som gäller? Rullband till kontoren lär det inte bli i alla fall.

Kista-rör ovanför grop



Kista-grop med jobbare i



Två träd offrats


Och groparna blir allt djupare i kista. Man går i tillfälliga fållor varje dag. Ens egna digitala projekt känns riktigt anständiga jämfört med detta byggande för byggandets egen skull,

Stackars den


Tänk om nån skulle vara tvungen att städa upp efter mig.. Hårdfiskar är ju bara att radera. Men om man skulle kola vippen hux flux skulle andra tvingar sortera ut viktigt från oviktigt. Måste städa före nästa resa.

Spackla och ta taxi var nionde minut

Har två mobiltelefonlarm som jag använder på mornarna. Det första heter av någon anledning "Spackla!", det andra heter "Ta taxi". Det är vansinne när de båda snoozar ikapp efter ett tag, medan jag försöker stänga av, men inte lyckas.

Imorgon ska jag spackla klockan 8 och ta den där taxin klockan 8.30.

Lura flugor

Fått en stor spyfluga på rummet som snurrar runt i sänglampans skärm. Så irriterande när man ska försöka chilla ner sig. Fick ställa lampan utanför rummet, snabbt släcka ljuset, och stänga flugan ute. Nu väntar jag. Sen tar jag in lampan och tänder igen.

1:30 är klockan, och jag har tusen idéer och skulle vilja gå till ateljén.. Ha. Mycket har man hittat på men nån ateljé blev det ju aldrig, men inte heller en sån där pysselhörna som kvinnor sägs vilja ha och ha rätt till. Jag har i alla fall mitt eget rum. Och där har jag både skön säng och en arbetsplats som är tusen gånger mer effektiv än på kontorets, och med frisk luft, ljus, radio, nyheter, musik, skrivare, två datorer..

Då ska jag TVINGA mig i säng. TVINGA mig till sömns. Och sen TVINGA mig att gå upp. TVINGA på mig kläder. TVINGA mig till äckelblåbuss och äckelblålinje och äckelförort, för att sitta i en miljö där jag jobbar sämre..

Vad morgonterrormänniskorna inte förstår är att om de ser mig på jobbet kl 9 så tror de jag är där, men det är jag inte. Jag har inte sovit färdigt och det är ett lose-lose-förhållande, inte win-win. Jag tänker möjligen "..fan, fan, faan, vad gör jag här, suck..". Det tar timmar att vakna. Ögonen svider. Hjärnan är fast i sitt standby-läge hela dan. Först på kvällen börjar det strömma lite energi i knoppen av träden i skogen utanför.

Spyflugan lurade jag ut i mörkret, och ljuset tog jag tillbaka till mitt eget rum.

Går jag upp vid 9 och sätter på datorn kan jag börja jobba direkt. Om än lite trött.
Vaknar jag 11 är jag till och med pigg, och kan jobba 10 timmar på raken om så behövs. Och sen ha ork till fritid efter det.

Jag avskyr tvång. Både att tvingas och att tvinga andra. Med kontrollfreaksen gör jag som med flugan. Försöker lirka iväg kontrollanter utanför och släcka ljuset för dem. Det värsta är att de inte nöjer sig med att kontrollera de redan lydiga.

Det är de frias ljus de vill åt.

Hemmakväll med gängen

Ett jädrans liv på balkongen. Dörren dit står vidöppen och det blåser in höstvindar i vardagsrummet, där dottern och jag sitter med varsin laptop. Hon i soffan, jag i fåtöljen. Vinden stökar runt bland utemöblerna och träden trasslar. Strax 2 och en halv man. Sen Cheers. Wow...

Tråkigt tråkigt

När Carrie i Sex & the city träffar ryssen sitter dotter jag och suckar. Han är såå tråkig, och pretentiös. Ihh.
Håller med. I'm not really a fruit person either..

3 september 2008

Björns bostadsförbrytare

Jag, en bostadbytarförbrytare på Björns bytare. Fick följande mail:

Vill bara att du ska veta att det är flera lägenhetsinnehavare som undrar vad du håller på med. Flera (inklusive mig själv) vet att du har hållt på med dina byten i flera års tid. Du upptar bara massa plats i en mängd kedjor som de flesta vet ändå inte leder till något.
Än mer plats tar du när du har fler annonser med din lägenhet.

Alltid tråkigt för oss som verkligen vill byta när det finns sådana som du som inte på flera års tid verkar vilja byta.


Nej, självklart betalar jag för annonsen varje månad bara för att jäklas med alla som aldrig kommer att kunna få min lägenhet..

2 september 2008

Hänger läpp idag

Tror lagningen efter Barcelona gått sönder. Undrar om det är 1 års garanti på tandarbeten. Beställt tid hos banken. Varit hos läkare för nacken. Dags för Kista t/r.

Som Kista känns


Gående hänvisas till andra sidan.

Jobba stenhårt

Är ganska vän med september och oktober. Har inte haft nån riktig semester men inbillar mig som vanligt att det ska bli tre månader i nåt varmt land under vintern. Jag är rätt bra på att lura mig själv.
Tre år ska jag utan omsvep få hyra ut om jag tecknar upp mig på att köpa min hyresrätt. NU!!! Banken jagar mig.

Jag som gillar att skjuta upp stora beslut. Som inte ens kan bestämma mig för 38 eller 39 utan vill ha en 38:a på vänster och en 39:a på höger i skoaffären och kommer ut tomhänt, om man nu kan kalla det så. Både och är det jag brukar föredra och överfört till resor skulle jag köpa ett par i varje storlek, så att jag kan välja senare.

Jag vill varken vara hyresgäst i bostadsrättsförening, eller som nu, hyresgäst i ett hus där grannarna vill ha bort en och man får tassa på tå i ullsockor. Det är verkligen inte pest eller kolera. Jag är glad att ha en bra bostad. Det är bara för mycket stålar inblandat i allt, och jag är van att inte ha några lån över huvud taget.

Klockan 01:96

Då är man trött när mankastar ett öga på klockradion i hörnan och inte reagerar på att klockan är är 01:96, utan bara tänker att den nästan är 2. Ska bara.. Nu är den 01:41. Det artar sig.