30 september 2005

Äntligen fredag äntligen hemma!

Jag vill inte bort, jag vill hem. Så är det.

Så är det nästan alltid när jag är hemma i Sverige. Jag förstår alla som vill hem eller ha ett hem. Men jag längtar bort också.

Det är stämningen jag inte gillar här. Därute. Igår var jag ute i hösten med cykeln på väg till bion. Härligt, vackert, superbt att cykla, men inte en människa ute, förutom ett halvungt fyllepar som slogs i skuggan av 7-11 på Medborgarplatsen. På bion var vi kanske sex-sju personer. Efter filmen såg vi lustiga damer lunka omkring. En gick inne i Söderhallarna och letade gratistidningar och såg min dotter och skrek: JÖSSES. JÖSSES.

Jop.

När jag är utomlands är man ute nästan hela tiden, man lever sitt liv ute, och bara lite hemma på rummet. Men här!!!! Det känns som en ytterdörr som är såå trög. Man får ta i, anstränga sig, kämpa, försöka ta sig ut i det. Folk kämpar i timmar för att se ut så att de vågar gå ut. Ungdomarna grundar för att bli i form, och vuxna med för den delen. Man måste alltså förbereda sig noga innan utträdet på gator och torg och veta sitt syfte: bara ut och handla, shopping, åka till jobbet, festa, gå till doktorn, hälsa på bekanta, och anpassa sig till vilka dom är...

I Grekland i somras (på Ios) slappade jag nåt otroligt. Satt vi på takterassen däruppe i byn i timmar på kvällen, vi hyresgäster och grekiska familjen. Alla höll med, det var härligt.

K från Sverige, som bott hos familjen i kanske 15 år, sommar efter sommar, fick nog till slut och intruducerad bord och stolar på familjens otroliga torka-tvätt-terass, och nu sitter familjen där morgon som kväll: Mamma och pappa, mormor, ungarna med sina kompisar, gästerna.

Urgamla mormor älskar den där tiden på dygnet när solen just gått ner och hon hasar ut barfota och sätter sig på stolen med benen lutade mot det låga terassräcket med kjolen fladdrande kring vaderna, och insuper utsikten och havet, med nåt lite gott att tugga på. Hur många pensionärer har det så här, som dagligen träffar alla nära och kära, och dessutom nya knasiga ungdomar nästan varje dag, som de kan skvallra om...

Idag fick jag fotot från Panagyotis, som skickade paketet. Hjälte nummer två. Det var just i närheten av den där takterassen han hittade väskan.

Film: Tjenare Kungen

Tjenare Kungen. Kul och bra tyckte både dottern och jag. Skrattade gott åt pastell-lantisarna. Och det är likadant idag. Nästan i alla fall. Lika inskränkt och intolerant.

Två gånger stod jag själv förresten på Eroll's gästlista... bodde hos polarn Py i hennes rivningslägenhet i Majorna och höll på att frysa ihjäl. Hon var däremot mera härdad: Ingen värme, inget varmvatten, torrdass ute på gården. Men nästan gratis var det. Min rivningslägenhet i Stockholm hade i alla fall egen toa, gasspis med ett jävla drag i och två fungerande kakelugnar... rena lyxen alltså.

29 september 2005

Och i paketet låg...

Image hosted by Photobucket.com

En svart liten tygväska som innehöll följande nödvändigheter:

Cigarettpaket, nyöppnat Gauloises
Digitalkamera & extra batteri
Ficklampa, mini för nyckelring
Fickkniv, också mini
Hårborste
2 Kajalpennor
Klocka
Mascara
Mobiltelefon
Nycklarna till hotellrummet
Läppstift
Palm Pilot
Papper och diverse kvitton
3 Pennor
Sjal
Sygrejor, minipack
Sax
4 tändare
Öronsnäcka till mobilen...
samt ett trevligt brev från killarna Panagiotis och Serafim, den senare förevigad i digatalkameran natten de hittade väskan:

Image hosted by Photobucket.com
En av hjältarna.

Hämtade ut rek-brevet...

Stack till apoteket för att köpa anti-inflammatorisk kräm till axeln och köpa frukt på affären. Tänkte att det var lika bra att bita i det sura äpplet och ta ut det där obehagliga rek-brevet.

- Men.... jag trodde det var ett brev, sa jag.
- Det ÄR ett brev, sa tjejen på postutlämningen.
- ???

Både jag och kvinnan bakom i kön skrattade. Vi trodde vi visste skillnaden på ett brev och ett paket. Vad tycker ni?

brevet på pakethållaren brevet på sängen
Brevet på pakethållaren. Och sen brevet på sängen. Spännande!

Ett exempel

Jag väcker, jag förslår saker. N går och lägger sig igen. Äter inte. Orkar inte.
Jag blir galen av oro.
Det spelar ingen roll om jag tycker att det är skitkul att börja läsa spanska, om N inte bryr sig. Det är inte lätt att bara "leva sitt eget liv" ihop med någon som inte är med och inte vill.

Coola morsans teman

TEMAN PÅ FÖRSLAG

Onsdagar: Språk
Torsdagar: Dejting / Ekonomi
Fredagar: Musik
Lördagar: Hemmaliv / Uteliv
Söndagar: Familjeliv
Tisdagar: Foto

Misslyckas med lyckan

Temat jag valde igår för torsdagar har jag redan glömt. Just det, dejting. Dejtingssiter, inklusive lite utseende- och imagefrågor.

Torsdagar kommer att bli veckans svåraste dag. Har redan urartat i att betala räkningar, kollat börsen och HM:s uppgångar och kört spanska-uttal från nätet. Och funderat på familjen.

Har kommit på att jag är misslyckad för att jag misslyckas med lyckan.

Märker när jag pluggar spanska, eller söker nån information på nätet, eller lyssnar på radio och hör nåt jag aldrig hört: Jag blir inspirerad, vill lära mer, känner lust.
Alla, nästan alla runtomkring mår dåligt. Jämt. Vill inget, gör inget.

Jag undrar vilka misstag jag gör och gjort eftersom jag inte kunnat förmedla nåt av min pragmatiska livsglädje till människor omkring mig. Det tar ner mig till suckarnas vardag igen. När de närmsta ser mig känner jag att de blir sura för att jag gör saker och är som jag är.

28 september 2005

En morénare i familjen

Jag skriver en del. Skrev hela 4 bloggtexter igår som inte dög att lägga ut. Men ibland publicerar jag utan att tänka, texter som är för långa och blir helt okommenterade, som social konsekvens därnere. Funderar då på hur jag skulle ha skrivit annorlunda.

Det snurrar runt en massa. Inte en sak i taget precis.

Igår var det en liten norénare i familjen. Triggat av min mor, som ställde till en jävla scen med min dotter och sprang från vår lägenhet gråtande. En "morénare" skulle man kunna kalla det. Mormor-mor-dotter-drama. Hon hade tackat nej sonenes födelsedagsfesten kl 18, men kom objuden två timmar före, mitt i stöket, och ville göra om sonens upplägg, och hjälpa till, och städa vår lägenhet... "Morénare" är visst upptaget av nån fotbollsspelare, ser jag. Synd.

Har funderat på att tematisera mitt vardagsliv. Ta ett tema per dag. Koncentrera mig bättre. Konstigt nog finns inte jobbet med i ett enda av de teman som dyker upp, fastän det borde stå för 5 av 7... Ett av områdena får nog bli familjeliv, på söndagar. Men nu är det onsdag.

Onsdagar får bli språk-dagen. Har dammat av boken "Att skriva reportage" och ska på spanska ikväll och plugga lite innan. Och bredvid mig ligger boken "JU, ifrågasatta självklarheter om svenskan, engelskan och alla andra språk i Sverige", som jag lånade på biblioteket i Kista och tydligen ska lämna tillbaka imorgon... hm.

27 september 2005

Sket i avin

- Rek? Då är det ju ett brev, sa tjejen på mataffären.
- Jaha... men då väntar jag med det.

Det känns obehagligt med rek från nån anonym avsändare. Väntar mig inte precis nån behaglig överraskning från en okänd välgörare. Tvärtom.

Nu kom avin!

Välkommen att hämt rek
senast den 27 oktober 2005
Hämtas hos Vi Hornstull
Långholmsgatan 23
Inget mer. Jag hoppar, hoppas att det är paketet från Grekland och inte nåt beslut från soc igen.

Social konsekvens i relationslotteriet

Vilka är vanorna eller händelserna som får såna konsekvenser att de hindrar dig från att leva livet som du skulle vilja leva det?

För AA:arna är det alkoholen eller drogmixen som blivit det stora hindret, från att t ex har varit det roligaste i livet. Att leva och känna ro med ett fullständigt normalt och snällt svenne-liv är målet för många som mår dåligt i sina missbruk, med sina depressioner, sina svarta hål, sitt inre kaos, sina ätstörningar, fobier, svartsjuka, och vad det kan vara som hindrar dem - och sabbar för andra.

Att nå fram till oskadliga intressen, skaffa utbildning, sköta jobb och ekonomi, och kunna ha relationer som man inte förstör ständigt och jämt. Det vill säga: klara av att sköta sig själv och klara av att vara en bland andra.

Men de andra då? Vilka är de? Vems är egentligen ansvaret att ta hand om de som mår dåligt eller hamnat snett eller haft otur i det sociala lotteriet?

De flesta vuxna har ansvar för sig själva och sina handlingar. I praktiken slipper vissa vuxna det ansvaret, medan andra vuxna tar på sig eller tvingas till ett supervuxenansvar, där de förväntas att inte bara ta hand om sig själva (och sina barn), utan också andra vuxna runtomkring, och att ha deras livssituation och hälsa i ständigt fokus, där de ska vänta in, peppa och stötta, ha tålamod, inte ta smällar personligt, försöka vara föredöme och kanske erbjuda den miljö och livsstil som den som mår dåligt behöver.
Men hur farlig är själva anpassningen, och stjälper den mer än den hjälper:
  • Jag avstår vinet - för du super...
  • Jag tar inte flyget - för du har flygskräck...
  • Jag säger nej till jobbet - för ditt jobb är viktigare, eller du klarar inte att vara ensam ens en enda kväll (eller nåt annat som brukar hindra kvinnor från att våga ta steget till ett bättre jobb)...
  • Jag bor här i Snosta, fast jag inte vill - för det är bra för man och barn...
  • Jag slutar träffa vännerna - för du är svartsjuk och slår kanske ihjäl mig nästa gång...
Om jag funderar på vad som hindrar mig mest från att leva livet på det sätt jag (tror) jag skulle vilja leva det på är det största hindret nästan alltid är det är någon som ställt till det, eller behövt tas om hand eller mått kasst och sätter stämningen och takten, som gör att min rytm och riktning kommer i olag. Hur man än gör gör man fel. Hjälper man så stjälper man, och hjälper man inte är man en jävla störd egoist.

Det är ett relationslotteri.

Min morgonsuddiga slutsats, giltig bara några timmar, är att relationer är livsnödvändigt för att bli någon som liten, och bygga sin identiet. Samtidigt är relationerna livsfarliga, eftersom mitt eller ditt liv kan präglas mer av andras problem än man tror är möjligt. Och det är lätt att tro att man själv är orsak till andras problem eller en del av problemet.

Man väljer inte föräldrar och syskon, man väljer inte sina dagis- och klasskamrater, man väljer nog inte alltid vem man blir kär i, man väljer inte att bli vald till ett jobb, väljer inte chef och arbetskamrater, och ofta är det en tillfällighet var man kommer hitta bostaden och vilka som blir ens grannar, vars barn blir de egna barnens eller syskonbarnens viktigaste omvärld.

Många är drabbade. Av folk som styr och ställer, som sätter sig själva i andras förarsäten, som förstör det andra bygger, som nedvärderar och sätter krokben, som anklagar, som tvingar andra till anpassning, som hotar, mobbar eller psykar ut, som skriker mest, som tiger ut, som skyller på andra, manipulerar, intrigerar, skiter i andra och kör sitt egorace så hårt så att andra måste stiga av banan.

Lätt personlighetsstörning kanske?
Nejnej. Är det inte de här egenskaperna som faktiskt premieras, tills det går överstyr.

26 september 2005

Jag är världens fegaste

Gick Drottninggatan söderut på eftermiddagen idag. Stannade en stund på Strömbron för att ta en bild, och blev tilltalad av en man som undrade om jag var turist som han.

Image hosted by Photobucket.com

Han sa att han var lycklig över att vara tillbaka i Stockholm, att han nästan glömt hur otroligt fint det är. Engelsman boende i Washington DC, här på nåt bankmöte.

Jag blev faktiskt nervös att han skulle fråga om jag ville gå nånstans och ta en kaffe... för tid hade jag, men kände mig... för sliten. Han berättade vidare att han skulle på möte med jobbet och var på väg till hotellet i Gamla stan, så vi slog följe en bit in på Västerlånggatan. Sen frågade han om jag kunde tänka mig att ta en drink någonstans imorgon kväll.

Nej, tyvärr, sonen har födelsedagsfest "in my house" imorgon, sa jag. Och visserligen är det så, men där tog tydligen min fantasi slut. Jag kunde gett honom en mailadress eller nåt eller fina visitkortet, men for iväg med bara "bye-bye" och "nice to meet you too".

Sen satt jag och ångrade mig.

AA som i Anonym Anhörig

Håller på och smälta intrycken från första AA-mötet som anhörig.
Jag fick inte ens ha ett namn. Så anonym var jag. De andra var t ex (fingerade namn):
Lena, alkholist.
Hasse, alkoholist.
Lotta, alkohlist.
Tomas, alkohlist.

Som ett mantra upprepades förnamn och titel varje gång någon tog ordet.

En gång nere i Grekland träffade jag en gammal polare från mitt ungdomsgäng, som presenterade sig som "Xxxxx, alkoholist" för mina vänner. Men drack gjorde han. Väldigt mycket till och med. Nu förstår jag att han måste ha "tagit ett återfall". Ett långt sådant.

En enda person på mötet var osäker, och sa "Jag heter x, och vet inte vad jag är", istället för "alkoholist".

Jag skulle också ha svårt att presentera mig som alkoholist. Det låter så definitivt. Och innan man har fått svart på vitt måste det kännas omotiverat att kalla sig så, utom kanske på AA-möten.

Alkoholism definieras här som en sjukdom, som vem som helst kan få. Har man väl fått alkoholism blir man inte bli frisk från den, men man kan lära sig leva med det, vilket kräver nykterhet.

En man på mötet sa under "en delning" ungefär såhär:
"Många vill ha klara besked om de är alkoholister eller inte. Som om det vore så viktigt. Har man problem med drickandet kan nykterhet aldrig ge annat än fördelar och ett bättre liv, medan drickande alltid får dåliga konsekvenser."

När drickandet ständigt får otrevliga och svårhanterbara konsekvenser, då är det alltså dags att göra något åt drickandet, och gör man det är man enligt AA att betrakta som alkoholist. Det är, som jag uppfattar det, en metod att ärligt erkänna för sig själv - och för andra - att man har problem med alkoholen, och har för avsikt att göra något åt det.

25 september 2005

Följa dotterns råd

- Firefox funkar inte.
- Installera om.
- Har redan installerat om.
- Gör om det. Ta bort gamla, installera om igen.
- Och webbradion funkar inte..
- Installera om Firefox först.

Så nu sitter jag och lyssnar på flummusik från P2. Har missat att de breddat i tablån. Balkanmusik från Berlin och nu smäktande melankoli från Libanon. Jaha, det är världsmusiklistan.
Firefox funkar. Och solen skiner. Och jag har inte ont i örat som igårkväll.

Några småsaker återstår. Få igång scannern och få iPoden att börja synka. Mitt sovrum börjar se ut som fan igen. Känns inte som att det är världens mest romantiska kvinna som huserar här. En ny bekantskap skulle bergis fly hals över huvud. Inse att han inte skulle få plats.

Finn fem fel

Image hosted by Photobucket.com

Ser ni vad som är fel?

Badrum med lite klass

vettig utsikt från badrummet
Image hosted by Photobucket.com
Jag gillar stora fönster och vid utsikt. Så här kan ha sitt badrum. Tyvärr inte mitt ställe, utan "relaxen" på Clarion hotell med vy ut över Årstaviken vid Skanstull. Men synd på fint ställe att de struntat i att bygga vidhängande terass. Hur kan man bara glömma nåt sånt? Helt huvudlöst, ungefär såhär:

Image hosted by Photobucket.com

Då föredrar jag min ändå min egen enkla höstutsikt. Idag var det 18 grader och sommar på balkongen.
Image hosted by Photobucket.com

24 september 2005

Mysteriet med lillprinsen M

Idag såg jag honom.

Min kärlek a la första och andra ring (och tredje också för den delen). Nu såg jag honom vid Hornstull med sin svarta lockiga hårkalufs, lika kort - och lika snygg som förr, med bebisbarnvagn på väg mot Street market. Han är en sån där lite alternativ södermalmssnubbe fortfarande, som fastnat i åldern 26-28.

Ha, tänkte jag. Barn igen!

Stackars killar att trilla dit med kull efter kull. Förstår de inte att 24-25-åringarna de träffar på krogen i första hand bara vill hitta nån att få barn med, nån som garanterat fixat det tidigare och har halva vårdnaden om befintliga barn, så att de vet vad som kommer gälla vid separationen sen. En kille som tar sin del.
(Självklart spekulerar jag bara, eftersom jag inte har en aning vem mamma till barnet är. Kanske dök livets kärlek upp igen). Idag undvek jag i alla fall att låta mig bli sedd.

I många år har han och jag stött ihop, både här och där. Varje gång säger alltid han efter nån sekund:
- Och hur mår Kerstin då?

Sist stod jag bara inte ut med snubbens tjat om Kerstin och svarade:
- Och varför frågar du inte hur jag mår?
(Han kunde ju låtsas vara lite artig i alla fall, tänkte jag.)
- Öh?
- Om du är så intresserad av Kerstin kan du väl ringa henne och fråga. Jag har inte sett henne på 20 år.
Och han droppade av utan att ge en förklaring.

Kerstin och jag gick i samma klass på gymnasiet och var den jag skolkade och hängde på stan
med. Söt men divig var hon. Inga dög för henne. Allt och alla var fula, och fulast på jorden var alla gamla. Hon kunde till exempel inte följa med till badhus pga av att äldre människor äcklade henne. De borde inte få visa sig, tyckte hon. Inte i baddräkt i alla fall.
Hon skulle ha en Mörk Vacker och Konstnärlig Man, med långt hårsvall. När hon träffade sin spanska gitarrspelande prins dög inte jag längre. Hon gick upp i rök, som såna där prinsessor brukar göra.

Micke, lill-prinsen från Hornstull, var under gymnasietiden ihop med Eva D. Hela rasterna stod de utanför skolporten och kysstes. Länge. Lunchrastlånga slätningar. Det var en ren plåga. Alla led utom dom. Och jag led förmodligen mest eftersom jag var så kär i honom. Jag ville vara i hennes kläder, men jag stiger som vanligt åt sidan och låter bli att interferera eller konkurrera.

Efter gymnasiet reste jag ett år och nåt halvår efter hemkomsten fick jag ett brev från denna Micke. Ett fullständigt oväntat kärleksbrev. Han beskrev hur kär han varit i mig under gymnasiet, och beklagade att han varit upptagen, osv. När brevet kom hade jag just träffat H och var inte (eh, låtsades inte vara, rättare sagt) intresserad längre.

Förstår ni nu varför jag undrar om hans frågor om Kerstin så fort vi ses? Jag vill veta om brevet, och vad som hände. Hade han helt enkelt blandat ihop oss och av misstag skickat brevet som var avsett till henne till mig? För fem år sen frågade jag faktiskt när vi stötte ihop på Kristallen eller kanske Pelikan.

Nåt brev hade han ingen aning om...

(Jävla typ va!)

Passa på, när man är fyrtiotvå

Såg idag vuxna på hotell Clarion i Stockholm. Gästerna liksom passade på när ingen hemifrån såg dem.
Var en gång lika vuxen som dom, för inte så många år sen, när jag åkte med min mor på ålandstripp som hon lurat med mig på. Har under överskådlig tid aldrig känt mig så ung och dum som då, kan jag säga.

Vi gjorde, åt och köpte allt vi skulle, och så ville hon lägga sig för att det började bli så sent. Klockan var kanske redan 11. Jag tänkte "bara hon kommer i säng och somnar så kan jag nog hitta på nåt kul..."

När hon somnat tog jag på mig stövlarna igen och gick ut på däck för att i alla fall ta en cigarett och koppla av en stund. Hörde lite musik, som faktiskt inte var dansband, och gick mot musiken. Tog en öl och träffade nån trevlig kille, som bjöd upp och så dansade vi. Plötsligt hördes stök och bök i baren, och alla tittade ditåt. Där stod min morsa helt plötsligt, sömndrucken och i pyjamas med jackan utanpå, och pekade anklagande på mig. Sen gick hon resolut fram mot mig och började rycka och slita och skrek:
"Jasså, det är HÄR du sover!!!!!! Nu... Kommer.... Du.... Hem....!!!!!!!!"

Jag var väl bara 42 år då.

Mammor på stan hemma

Kom hem halvsent efter heldag och middag med jobbet. Hemma runt 2. Pratade med dottern och hennes polare en stund. Halva huset fullt med ungdomar. Flera började gå hemåt och jag lät dem vara ifred, la mig.

Vaknar nu.
Tar en runda hemma. Ingen dotter här inte. Suck! Ringer. Brygger kaffe. Ringer igen. Ja, hon är på väg hem.

23 september 2005

Kvällsavslut

Klart jag bokade en ny Londontripp. 1 krona dit och 1 krona hem + avgifterna. 400 drygt gick det på. Det blir en vecka senare. Kommer ha pms och första mensdagarna, men va f*n. Ligga på hotellet och deppa kan ju ha sin tjusning.

Har också haft förhandling ikväll och har nu inbokad ledighet varje menshelg året ut. Kul.
Nejdå. Lyckades fixa en liten förskjutning i schemat, och det är bara att hoppas på att kroppen peppar-peppar tickar på i vanlig takt. Och i år är barnen hos sin far på julafton.

Och jag ska fortsätta gå mina spansklektioner på onsdagarna. Alla i gruppen igår var precis lika okunniga i spanska som jag. Bara tjejer och vi lärde oss räkna till 16 och läspa på Valencia, Barcelona och säga Majorka, Seviija och rrrulla på Real Madrid. 12 stycken. Alla i 25-årsåldern, utom jag.

22 september 2005

Inget London nästa helg

STäller in. Pallar inte åka om alla bara blir sura.
Helgen efter det kanske... dyr hobby det här, även om flygstolarna är billiga. Man betalar ju direkt vid bokning och kan inte få pengarna tillbaka.

Snusk på bild? Nej tack!

Folk menar olika med snusk.
Har själv just fixat bort en riktig härd. Man kan skjuta upp saker länge, men inte hur länge som helst.

Husen här byggdes -88. Innan jag flyttade in i lägenheten år 2000 hade det bott två barnfamiljer här, som nog inte var så noga. Inte med spisen i alla fall. Jag vill inte ens tänka tanken att ingen av de där familjerna nånsin drog ut och gjorde rent under och bakom.

Nu är det gjort. En stark person från hyresvärden var här och hjälpte mig att få loss åbäket, som satt ordentligt fast. Och då inte i väggen, kan jag säga. Mer organiskt klister. Uuuää.
Och nej. Jag tog ingen bild på före och efter. Jag glömmer hellre det som var innan.

Hösten en vecka sen

Nu ser jag den. Hösten. Den har kommit igen.

Igår smög den omkring lite med och fixade några gula blad på syrenerna, men under natten har lönnarna börjat ändra färg där längst ut i bladverket.
22:a september. Hösten är faktiskt en vecka sen i år. Riktmärket jag har är den 27:e september det år då jag födde första barnet och stod på Södersjukhusets BB och hade en vecka på mig att titta ut över grönskan runt Årstaviken. Det året var det optimalt höstfärgat den veckan.

Så långt helt ok.
Det är december, januari, februari och mars jag inte klarar av. Och ibland inte april heller.

21 september 2005

Dagens: blivit en anhörig

1) VÄLKOMMEN SOM ANHÖRIG

"Kära Anhörig --- Härmed inbjuds Du till --- 10 tillfällen --- onsdagar --- "....
"Men det är ju då jag går på spanskan..."

Hade det på känn. Dags att byta bloggnamn till Coola anhörig-bloggen. Skulle behöva gå på anhörig-möten för folk som mist nära i ond bråd död, som i tsunamin eller avbrott och olyckor. Men nu har jag blivit inbjuden i ett program som drogmissbrukaranhörig.

2) DÅLIGT-SAMVETE-LEDIGHET

Pappan-till-barnen-x:et tycker att mitt val av London-helg är synnerligen illa vald. Han ska jobba hela den helgen. Va bra sa jag, då är du ju ändå hemma på kvällarna... nej, det är visst en mycket efterlängtad fest på lördagen och... En helg i månaden ska dottern bo hos honom. Och då får jag alltid initiera, och det är alltid fel helg.

3) HELLRE INGET ÄN SKITJOBB

Det står helt klart att jag hör till dem som ska jobba på vara hemifrån 8-12 timmar om dagen, medan andra inte står ut med (att förnedra sig på) ett (satans skit-)jobb mer än två dar, och hellre ligger på soffan och klagar, och blir försörjda.

E + como = Eva

Har börjat med spanskan. Yo soy Eva.

20 september 2005

Fel rubrik

"Fel rubrik" skulle vara en felaktig rubrik på den här texten om den inte skulle handla om rubriksättningsmisstag. Men eftersom texten handlar om dåliga rubriker så funkar den kanske.

Det är en konst att skriva rubriker som lockar till läsning utan att utlova för mycket, så att läsaren blir besviken på innehållet.

Förra textens slarviga rubrik "Alla dessa män.. eh kameror" blev ju skitdålig. Vem skulle klicka på en sån rubriklänk i en lista på texter? Inte jag i alla fall.

"Nytt i bloggen: Bilderna som avslöjar männen" hade kanske fått fler läsare, men hållit tunt. Det tål att tänka på vad man skulle vilja uppnå med att avslöja sitt intima bagage, och vem man tror skulle vara intresserad av att läsa...

Alla dessa män.. eh kameror

Alla dessa kameror.

Andra tjejer kan skriva om sig och alla sina före detta och nuvarande försök med män.

Jag skulle kunna skriva om alla kameror som tjäntat en tid och sen passerat. Omkring mig och kameran har det väl för det mesta kretsat nån man också, som man skulle kunna nämna med lite läckra detaljer, och givetvis egentagna bilder.
Har till och med toto på killen som tog min oskuld... :) Han var hippie då, nu är han träningsfreak, precis som Mick Jagger.

Undrar nu vad den snälla greken Panagyotis egentligen har gjort med min väska därnere i Aten. Han skulle ha skickat den (med kameran i) för två veckor sen. Nu har han gått upp i rök. Jag har mailat och sms:at att han både ska få ersättning för porto och en hittelön. Men det är tyst.

Ska förresten satsa på en riktigt brakamera snart. Vill få totalkoll över skärpa och exponering. Den jag kör på nu är en Minolta Dimage x60, en liten slinka-ner-i-fickan-pryl. Rätt snabb och kul, men svårt att ta bilder som kräver lång exponeringstid. Det blir bara inte skarpt, även om man tar stöd av en stabbig man eller nåt annat stumt.

[bloggerfråga] Blogger-search kollapsat?

Förut kunde man söka inom en blogger-blogg uppe i vänstra hörnet av sidhuvudet genom att skriva sökord i fältet och klicka på "Search this blog". Nu är det definitivt inte inom den aktuella bloggen sökningen sker. Vet nån vad som hänt?
Nu hittar jag inte heller det forum där man kan diskutera just Blogger. Söker i google och får bara upp allt möjligt blaj.
Nej, det är bara att dricka en kopp kaffe till och tänka på nåt annat. Såja.

Ny enradare från London

Ny enradare från det så kallade x-et under kvällen. Han frågade och jag berättade att jag åker till London i slutet av månaden:
"That gt news come + stay with me. lv alex u r welcome"
Otrolig kille det där. Rätt färgstark IRL iaf, som det heter. Kanske skulle publicera en bild på honom.
Med varningstext.

19 september 2005

Fler färger från Coola morsan

Antiparosväggar, Grekland Min gardin
Min utsikt österrut Kista science tower från kontoret
Railey Beachi Thailand Vasaparken, StockholmMitt rum Elinstallation, Antiparos

Ljuset är allt. Åtminstone får fint ljus mig att må så mycket bättre.

Mina färger

Föredrar såna här färger:
Image hosted by Photobucket.com
Fegfärger.

En blå mustang

Idag på lunchen ska jag antagligen köpa en blå mustang från 70-talet, med luft i däcken. Kommer vinna en halvtimme-timme om dan på att cykla inom arbetsområdet. Hade inte tänkt mig nåt blått... men det kan kanske passa i Kista.
---
2 timmar senare:
Den blåa mustangen, klicka för större bild
Med luft, lyse och allt för 300 spänn. Sadeln ser lite larvigt stöddig ut, men vad kan man begära?

18 september 2005

Kommit av mig

Helt kommit av mig idag. Sov inget i natt, och har bara slumrat lite 2-3 timmar på förmiddagen.
Nu är det lugnt i alla fall. Man funderar på hur länge man ska hålla ihop, hur mycket tålamod man måste ha, och om barnen alltid måste göra alla misstag själva.
17-åringar borde inte kunna komma in på ställena runt Stureplan. En rysare, när man vet vad det rör sig för typer där...

Fullmånens fel

2.02 verkar den ha varit som fullast. Såg häftig ut där bakom träden, men det hade varit stökigt på stan, sa taxiföraren, och yra människor hade sprungit ut rakt i gatan framför bilarna, helt livsfarligt. Mitt hjärta slår fortfarande helt fel. För snabbt. Dricker ramlösa. Lyssnar. Hör varenda knäpp. Aj. Det var tidningen som donkade in.
Lugnt och fint. Tänk om det vore så.

Tog bort texten med de 11 ungdomarna

Bara så att ni vet. Den kändes fel.

Efter strul med dottern nyss kändes det fel att ha frid-och-fröjd-texten kvar i bloggen. Ena kvällen är allt så lugnt, nästa kväll är man hyper-orolig-morsa-som-åker-ner-på-stan-med-taxi-och-hämtar-klockan-4.

Är upp och ner. Vågar inte gå och lägga mig.

17 september 2005

Från marknaden

Kantareller
kantareller

Äpplen
äpplen

Fallfrukt
fallfrukt

Fått svar

Hej! Jag har en gammal Crescent med luft i som går bra. 300:-
mvh urban

Perfekt. Snart har jag fem cyklar igen. Den minst stöldbegärliga ska stå i Kista utanför café corner. En står hos stadigt hos syrran, och jag har gett den till henne. Fast hon cyklar inte, säger hon. Peugoterna har båda punka efter misshandel vid station och busshållplats. Den vita Monarken använder jag ju dagligen inne i stan.

Satt in annons

Stockholm: Köpes
Kategori: Cyklar

Damcykel i bruksskick / Kista
Damcykel i cyklingsbart skick och med fungerande lås och luft i däcken köpes i Kista. Ge förslag. Jag är trött på de oändliga promenaderna mellan kontorshusen i Kistaområdet.
Maila mig eller sms:a till
Hoppas köpa en på torget på måndag.

Svampar i skog och park

Å, vilken härlig dag. Som gjort för att gå ut i skog och mark och plocka svamp.
Jag brukar plocka min på Mariahallen eller få en pyts av moderns egenplockade från Hässelby Strand. Idag hoppas jag på hitta kantareller vid Hornstulls Strand.

Härligt att vara ute en härlig dag. Men Prippsen kan man i alla fall gärna lämna därhän både före och efter det man fyllt 18 år. Smakar illa. Inte undra på, förresten, att man kan få en viss Ted Gärdestadlåt på hjärnan [bloggtext] nu när den deras senaste reklamfilm körs på i det oändliga svalor som lovar vackert väder.

Barnen har alltid trackaserat mig för att det står HÄSSELBY i mitt pass. Jag försöker förklara att jag inte är född där, att mina föräldrar bara bodde där när jag föddes.

- Nej, du är född i Hässelby, säger dom. Det står ju i passet.
- Jag föddes faktiskt på Södersjukhuset, precis som ni, säger jag. Jag föddes på sjukhus. Inte hemma.
- Du är från Hässelby. Punkt slut.

16 september 2005

Varken AA för mor eller FF för dottern

Orkade varken följa med som nybliven "anhörig" på tjej-AA-möte eller laga middag för en nyvaknad när jag kom hem på fredagkvällen. Dottern stod och fixade sig som att hon skulle ut nånstans.

- Ska du iväg nånstans, frågade jag
- Nej.
- Det ser ut så.
- Jaha.

Bättre snack med henne skulle man med fördel kunna ha lite senare. Vid två-tre på natten pratar hon desto mer:
- Bla-bla-bla... bla-bla-bla
- (gäsp)... mmm... (gäsp)... men... (gäsp)... jag måste verkligen gå och lägga mig nu, säger jag. Kan vi inte snacka om det där imorgon istället? Jo... ja, jo... men... men jag kan kolla på det imorron...

För två timmar sen kom 4-5 ungdomar hit. Nu är de oräkneliga, för det är så mörkt i vardagsrummet där de väl ser på film. De verkar inte bry sig om att jag är hemma. Vilket jag uppskattar. Hellre att de är här än ute.

Och jag har ju mitt eget rum med allt jag behöver utom espressomaskin och dusch. Här kan jag till exempel se på tv eller läsa romaner, sitta och chatta eller planerara spännande dejter och skriva bloggar, utan att röra mig en endaste millimeter ut i världen. Och vill jag verkligen ut kan jag kravla ut genom fönstret till balkongen utan att passera jyttret i vardagsrummet.
Hoppas bara de inte spiller ner mattan, som fortfarande ligger där halvutrullad i sin skönhet.

Imorgon tänkte jag vara pigg och cykla ner till Streetan vid Hornstull. Det är mathelg där och jag har ett litet hopp om att kunna plocka kantareller. Sen kan man börja funder på riktig middag.

DN får ge sig...

Ja, jag har DN. Den dimper ner när jag håller på och somna. DONK. Sen hör man DONK-DONK, donk.. donk. Mer intryck än så gör den inte.

Dagens största nyhet: Billström får svårt att hålla vallöften.

Är det en nyhet? Finns omvärlden för DN? Först på sidan 20 börjar "VÄRLDEN".

Jag vill inte ha Stockholms lokalpolitik på DN:s förstasida. Det är rent torrsim. Det är bra att politiken och politikerna granskas, men det lokala passar bäst i en lokal tidning eller bilaga, som verkligen borde satsa på granskning med engagemang och med öppen debatt.

Efter åtta månaders bloggskrivande

Har nu skrivit i den här bloggen i snart åtta månader. Som jag antyder i presentationen till höger drog jag igång den i nån slags chocktillstånd, av sorg, för att få styrfart.

Först kom tsunamin och två veckor efter dog brorsan på öppen gata i en stockholmförort, mitt i morgonrusningen vid en pendeltågstation. Blev antagligen ihjälslagen. Vi vet inte vad som hände. Polisen sökte vittnen i området i två veckor, Efterlyst hade reportage som inte gav några tips. I åtta veckor pågick mordutredningen, sen lades den ned. Inte ett enda vittne hade trätt fram.

I backspegeln har bloggen haft stor betydelse som ventil. Tron att någon läser, kanske lyssnar. Folk drog sig undan när de fick veta vad som hänt. Jobbet ville bara ha bort mig från de synliga, det räckte kanske med de på jobbet som råkat ut för förluster av anhöriga i tsunamin. Bloggen blev min terapi.

Vet inte om min ton har förändrats sen i januari. Jag mår i alla fall bättre nu, men fortsätter nog att blogga ändå.

15 september 2005

Såhär roligt tycker jag det är

med tipspromenad:
Image hosted by Photobucket.com

Fotar hellre fiskar. Det är en utmaning eftersom de rör sig hela tiden...
Image hosted by Photobucket.com
Kände mig lite liten, som den i mitten.

Ett 80-tal personer gjorde Stairways 2 heaven, trapp-racet. Sprang i trapporna, 32 våningar upp i det där huset, som ni ser skymta i bakgrunden:
Image hosted by Photobucket.com

Och från bildskärmarna i bottenvåningen kunde vi se resultatet från husets tak:
Image hosted by Photobucket.com

Vet inte om det är så nyttigt att springa i trappor.

Före och efter

Före, enligt matt-tvättarna:
Image hosted by Photobucket.com

Efter, enligt mig. Har inte hunnit rulla ut den i sin helhet än.
Image hosted by Photobucket.com

Nu kan jag lämna mattan därhän tror jag.
Nästa tvätt får dottern stå för själv. Hon har fått mattan. Hon äger den och får ta hand om den själv.

Mattan levererad

- Nu är den vit i alla fall, sa gubbarna, när de bar in den. Vad hade ni gjort?
- Lång historia, sa jag.

De berättade att de alltid fotar mattorna de tar in. Dom lovade att skicka bilden!

M a t t - t v ä t t

Mattvätt. Matt-tvätt. Irriterande ord. För många t.
Snart kommer leveransen från matt-tvätteriet. En benvit berbermatta. Från Marocko alltå. 2485 kronor kostar tvätten.

Matt-vett är vad vi borde ha haft. Inte bli magsjuk på den. Inte spilla hel julmust på den. Inte droppa stearin just där, inte låta kaninen ha party på den, osv osv. Nu är det tredje gången Callerts tar hand om den på bara fyra år.

Ringde nyss för att försöka få mattan lite tidigare idag och mannen pratade om min matta som den vore en personlighet som de räddat från att bli "rufs-hög".
"Ja, du vet, här i Sverige är berberna inte så vanliga." "Har du köpt den därnere [i Marocko] eller?"

Hade ingen lust att säga att min far en gång köpte den på NK. Och att vi fick den eftersom barnen som små älskade att hålla sig på mattan. Just den mattan.

Image hosted by Photobucket.com
Mattan i oktober 2004. Fläckarna går inte bort. Och det var före jul det...

Como-status i septembers mitt

Läget? jorå

Senast var det såhär, och nu mitt-september ser det ut som följer. Ingen frågar, så det kanske är just därför jag måste skriva.

Civilstånd: Fortfarande oförändrat fri. Oväntad ointresserad av förändring. Provade en dejtingsajt några dar. Vet inte varför det tråkar ut mig så snabbt. Formen, formulären, de ändlösa presentationerna, och kanske bilderna. Deras bästa.. På Londonfronten ett sms då och då, som senast häromdan: "Just 2 let u know am still thinking of u". Jaha. Bra att veta.

Familjeliv: Den inneboende är tyst som en mus, och dottern likaså, för hon har varit hos sin pappa en vecka. Har räknat ut att dottern förfogar över 38 kvadratmeter, inneboenden över 34 och jag 40. Rättså rättvist.

Arbetsliv: 80%. 6 timmar om dan eller 4 dar i veckan. Vill hellre få det till 6 timmar om dan 4 dar i veckan men det blir 64% det... men jag har total koll, kanske tack vare min palm-pilot. I högsta hugg. Med dystra relationsdeckare (som får mig att tycka att saker ändå är rätt ok), do-it-listor, skriverier... och alarm.

Resplaner: London calling... som vanligt. 12 månader utan nu. Snart 13. Köpt biljett. Barcelona i november blir det kanske också. Har inte berättat för dottern att hon också är inbokad på Barcelonatrippen...

Bloggeriet: Höll på att fastna i fix- och trixarträsket i helgen, men när jag justerat de mindre blessyrerna lugnade jag ner mig. Mobil fotoblogg är nästa grej, men det lär dröja. Har inte ens en vettig kamera just nu. Den kan vara i ett paket från Aten, men lika gärna vara borta för gott.

Behövs kanske fler kategorier? Vad saknas?

Skönhet och förfall: Lite solbränna kvar, that's all. Mitt ynka smink och mina kläder är nog ointressant för flertalet. Ser ut som jag kommer direkt från Hultsfred varje dag. Gamla skinnjackans fel.

Nöjen och uteliv: Inte precis lattjo-lajbans och rajtan-tajtan just nu. Sparar mig. Håller mig. Gillar ju inte halvmessyrer och det är precis vad det blir här i Stockholm när halva gänget håglöst står ute på gatan och fryser. Och resten struttar omkring som vore det kontorsfika eller Friskis & Svettis istället för krog eller klubb eller pub.

Vänner: Stockholmsvännerna ligger i lä, i chock kanske, för mycket tråkigt har hänt. Verkar ha mina bästa vänner långt bort just nu. De närmsta tyr sig till varandra och pratar problem.

Sådärja, nu börjar jag på ny kula. Ny dag imorgon, ju. Och nu. Dags för bad.
Nu kom jag på vad som saknas...

14 september 2005

Dagens tower

Utan Kistas science tower skulle Kista knappt finnas på kartan. Ni fårstår läget när det enda snygga man ser under en dag är ett högt kontorshus.

Image hosted by Photobucket.com
18.38 Återigen på hemväg. Tornet har sina sidor. Ibland lite inramat.




Image hosted by Photobucket.com
Ibland får tornet dock konkurrens av riktiga fulingar, som brunklossen här.

Kapitulation

Vädret fått fnatt. Rena november. Polarkläder nästa. Spelar ingen roll om man ser ut som ett hus eller en astronaut.

Slutprasslat på balkongen

Tyckte visst rätt många soliga dagar under sommaren att det var utmärkt att ha de olästa tidningarna på balkongen. Högen växte och växte. Men nu är det ett jävla liv därute. Ojämt högprassel med vindarna.

Just do it, heter det ju. Det är dags. Oläst må förbli oläst.

Ska nu läsa ut Frimanssons Godnatt min älskade, som bara blir alltmer bisarr, men dock lite mer spännande mot slutet. Förstår var det lär sluta. En historia där inget blir bra för nån. Alla är förlorare eller offer, som förlorat någon.

Dagens Kista science tower

Image hosted by Photobucket.com
19.30 Oskarp och lite obetydlig i blåa timmen från Kista perrong.

13 september 2005

Pigg på väg att bli bråkig

Och jag har otroligt bråttom till jobbet. Börjar ett.
Med klaff cykel-buss-tunnelbana kanske jag hinner lunch.

Sen ska jag skriva - och bråka - och skriva igen.
Folk gillar inte att deras budskap skrivs på ett kort och begripligt sätt. Det förringar deras enorma insatser, som bäst låter sig beskrivs i 20-sidiga dokument.

- Det är för generellt, säger killen.
- Men det står precis vad du berättade för mig var det allra viktigaste
- Ja, men det där vet väl folk redan
- Är du säker på det?
- Nä.
- Kan du inte vara mer specifik då. Berätta exakt vad som ska ske, när det börjar, vilka som berörs.
- Nja.. nje.. Äsch vi kan nog strunta i det här...

Det är honom jag ska jaga. Och bråka med.
---
Behövde inte bråka. Han fick böja sig och kläcka ur sig. Sen ska jag hjälpa honom att få ordning på resten av informationen, även om han inte har lust till det.

Varken pigger eller glader

Är det så här man blir av hemmaliv? Av att jobba och sova och va lagom. Man borde åtminstone vara lagom pigg och glad.
Har till och med börjat äta frukost på mornarna för att hålla gallstenarna stången. Inte äta för lite och för sällan, eller för mycket och för fett.
Fil, flingor, rårörda lingon. Kaffe.. kaffe... mer kaffe kanske?

Ögonen vill in i drömmen igen. Vill inte se allt det fula varje dag.
Får pigga upp mig med en uppgift: Fota Kista science tower, igen. Den byggnaden är omöjligt att få skärpa på med en simpel digitalkamera. Har tagit hundratals bilder men inte en enda är bra. Här är en från igårkväll på hemvägen. Suddig förstås. Men gårdagens höjdpunkt, trots allt.
Image hosted by Photobucket.com

Nu på torsdag är det trapprace i Kista science tower. Då är det stafett upp och ner för trapporna. Har anmält mig. Som supporter.

Dagens känsla

Image hosted by Photobucket.com
13.00 Lite olustig sådär. Hamnat fel på kartan. Instängd. Satt på plats.

Image hosted by Photobucket.com
20.00. Lite olustigt sådär. Hamnat fel på kartan. Instängd. Sist på plats.

Läser och suckar djupt på bussen

Jag läser bok efter bok i min palm-pilot. Vissa sidor är njutbara i språket, men sen kommer suckarnas dalar. Jag förstår precis varför jag bara är periodare på svenska romaner.

Blandar inte ihop ihop författarna, även om de skriver likartat, men den bok jag läser nu, God natt min älskade av Inger Frimansson, är bra så rörig. Fram och tillbaka i tiden med ett gäng ytterst isolerade personer, ryckta ur tiden, insnöade i sig själva, som får sina vägar korsade av misstag. Så dystert, så mörkt och eländigt, beroende, svek och död, efter liv med utstötthet som röd tråd.

Innan det svalde jag Syster min av Barbara Voors, där man tyvärr fick skumma igenom alltför många sidor med akademiskt feministbabbel för att komma handlingen på spåren igen. Dessförinnan läste jag De nakna kvinnornas ö, också Frimansson, och långt tillbaka i tiden, för några veckor sen, Svart resa av Kerstin Thorvall, som var rena mörkret. Männen var i och för sig svarta, men verkade helt normala, medan huvudpersonen var en stollig vit kvinna i hysterisk jakt efter att få en afrikansk själ och upphöjelse, på en väg kantad av bedrövligt lealöst mottagna påsättningar, som inte fick nån närmare förklaring.

Nu fick jag ur mig detta. Bokvetare, kommentera gärna. Jag vet att jag är negativ idag.
Ge jättegärna tips på några nutida romaner som har något positivt, finurligt och kanske till och med roande att berätta.

12 september 2005

Leve kärleken - men Fi fan för harem

Fi, snart ett minne blott, eller?
Kan ett gäng högljudda maktstrebrar från olika gebit, med vitt åtskilda åsikter, målgrupper och hjärtefrågor verkligen kunna ena sig och skapa någon trovärdighet?

Men förslaget på samlevnadsbalk är intressant. Där tycker jag att de visar lite roligt nytänk. Fi vill avskaffa äktenskapet:
”Fi kräver att äktenskapsbalken och partnerskapslagen ersätts med en ny samlevnadsbalk där två eller fler personer som lever ihop och kan antas ha gemensam ekonomi och gemensamt ägande skall kunna ingå samlevnad.”

Kul! Let's go harem. Eller?

Tanken är att två eller fler ska få samleva utan att staten lägger sig i hur, till exempel de samlevandes sexuella läggning. Man ska ha samma lagstiftade samlevnadsrättigheter och skyldigheter. Men tydligen inte om man är en man och flera kvinnor som vill leva ihop. Är en kvinna och flera män mer godkänt? Eller måste man vara jämna par, lika många män som kvinnor i gruppen, alternativt helt enkönade konstellationer?

FI kanske verkligen är förkortningen för fniss...

Sverige förbjuder till och med det ofarliga

DN debatt: I trygghetens Sverige ska det ofarliga förbjudas

Tål att fundera igenom. Observera att inlägget är skrivet av en överläkare i psykiatri, inte av nån vanlig irriterad-på-stämningen-i-Sverige-bloggare (som jag). Äpplen och päron blandas friskt, från cykelhjälmstvång på lekande barn till trygghetinpackade flyktingar. Avslutningsvis skriver han:

Landet och dess invånare behöver skaffa sig lagom stora risker, lagom mycket konkurrens, för tryggheten är meningslösheten. Vi blir därmed alla förlorare. Såsom en heroinist lärt sig älska sin drog har vi förvandlats till trygghetsnarkomaner. Det är dags att bekämpa vårt missbruk.
Han vänder sig alltså till oss alla, men ger han ett enda förslag till lösning? Går det att bota en trygghetsnarkoman med en uppmaning om om att bli lagom o-feg, eller måste vi alla vända oss till psykvården för att få kognitiv beteendeterapi?

Skulle bara säga att...

att det är väldigt kul att läsa bloggar på natten. Mycket roligare än att till exempel ta ur diskmaskinen, tvätta av speglar och städa badrummet, men det har jag också gjort. Nu efter midnatt alltså.

Sen vi fick en inneboende är det extremt mycket mer ordning just på badrummet. Man blir nästan snöblind. För att överdriva lite. Man får släcka helt och tända ett stearinljus istället.

Gör allt för att slippa inse att det är måndaguppstigning om några timmar.

11 september 2005

Pang! Plötsligt händer det.

Image hosted by Photobucket.com

Inte bara pank utan jätte-pank!

Svenska staten går nu in i nätpokerbusinessen. Wow, vilken stat vi har va. Vill vara med och dela på kakan när folk super och röker ihjäl sig, och nu också när de spelar bort allt de lånat ihop, i hopp om att bli rika.

Och vi kvinnor slipper ju männen också. Slipper vara rädda på gator och torg. Vi vet var de håller hus och vad de gör, de där tysta varelserna som står blixstilla och stirrar mot skärmen i spelbutiken eller sitter fästade hemma på nätet. Lugnt och fint.

För den som bor ihop eller är gift med en spelare så gäller det: Ta järnkollen på gemensamma ekonomin och lånen. Den spelande tror sig alltid kunna vinna tillbaka sina förluster och mörkar in i det sista.

Så här skriver Ladbrokes.com, Unibet och expekt.com i gemensam annons idag:

Image hosted by Photobucket.com

Dom är arga på staten och Svenska spel, vilket kan förstås, och logiken är bedövande: En reglerad och konkurrensutsatt spelmarknad är enda sättet att närma sig en marknad där konsumenten, den spelberoende och samhället blir vinnaren.

Jag som trodde att vinnarna alltid är spelbolagen... och förloraren den som spelar.

Diverse lördagsgodis

Tänk om man skulle göra så varje kväll. Rörigt värre när man inte koncentrerar utan somnar och vaknar i en helt annan film.
Har minimodifierat bloggen idag och också tagit bort och lagt till lite länkar, vilket sätter bokstavsordningssorterandet på prov, och ger mig lite samvetskval över länkurvalet.

Var ute en sväng för att handla på Konsum och köpa hämtkäk på indiern Ellora. Utanför stötte jag ihop med en "kund", som var lite överförfriskad. Verkade nyskild och lite lost. Polarna hade redan gått hem fastän klockan bara var 10 på lördagkvällen. Det är väl den vägen det går. Först uppbyggnad med fru, barn, bil, hus och karriär, och sen det nya och ovana varannanveckaslivet, när man märker att vännerna inte alls har det som man själv, eller aldrig är lediga just när man själv har de där barnlediga veckorna.

Egentligen håller jag på och lyssnar igenom mitt iTunes-bibliotek och rankar irriterande låtar med en 1:a, och dom ska sen raderas. Bara låtar med betyg 4 eller 5 ska få följa med in i iPoden, tänkte jag. 2176 låter står det att jag har och att de tar 6 dygn 6 timmar och 50 minuter att lyssna igenom.

10 september 2005

Kanalkrockar

Nu går väl videobandarna varma i stugorna. Vad ska man välja i familjen när Expedition Robinson, Desperate housewifes och filmen Sprängaren börjar samtidigt en lördagkväll. Själv bandar jag DH och har Robinson på i bakgrunden. Redan ett mobbingoffer i varje grupp. De som ifrågasätter, och inte går med på självutnämda ledares idéer.

[bloggerfråga] Ändra ordning i arkivet?

I högerspalten finns bloggens ARKIV, som genereras automatiskt.
Jag tycker att arkivet, liksom textflödet, ska ligga med den mest aktuella överst.
Jag vill alltså ha nuvarande månad, september 2005 högst upp i arkivlistan, följt av augusti 2005 osv. bakåt i tiden.
Någon som har en ett råd och kanske en kodsnutt över?
---
Tack Erik, verkar fixat nu.
Har också ändrat så att sektionsrubrikerna i högerspalten är lite större och datumstämpeln över textrubrikerna mindre, och lite marginaler här och där. Saker som kanske bara jag ser.

Jippi, det är lördag

Måste få förtydliga att jag inte är en person som flyr. Gillar lite extas hit och dit, men det är bara temporära utflykter. Jag är alltid med. Flyttar bara mitt centrum runt lite, och skulle trivas bäst med att ha fyra-fem olikartade hemorter.

Jag trivs verkligen inte så bra här i landet, men inser att jag skulle få problem med försörjningen utomlands. Däremot trivs jag jättebra hemma i lägenheten. Och det är därför jag är glad att det är lördag och inte behöver resa till Kista.

Folk dras inte som en magnet till mig och vill locka in mig i deras business, hur bra jag än skulle kunna vara på både det ena och andra. Jag ser för spetsig ut, tror jag.

Har märkt att jag blir bättre mottagen om jag klär mig i vitt. Då ser jag mycket snällare ut antagligen. Har också fått en lodrätt (koncentrations)rynka mellan ögonbrynen som gör att folk tycker att jag ser arg och missnöjd ut fastän jag är HELT AVSLAPPNAD och inte är ens irriterad. Den måste nog också tas bort om jag ska klara mig.

Sen så...

Skynda fynda

Mitt enkla fredagskvällsnöje: Sov i soffan efter jobbet, flyttade till sängen. Vaknade vid midnatt och beställde resor. Det är svårt att motstå 330-kronors till Barcelona...

PAYMENT DETAILS
*********4.00 SEK Adult
*******500.00 SEK Taxes,Fees & Charges
*******164.00 SEK Aviation / WCHR Levy
*******668.00 SEK Total Paid
Flyg 5 dar Barcelona för två. November. Måste praktisera spanskan. Dottern och jag igen.
---
Och så en till då, till London, själv:
PAYMENT DETAILS
*******300.00 SEK Adult
*******330.00 SEK Taxes,Fees & Charges
********82.00 SEK Aviation / WCHR Levy
*******712.00 SEK Total Paid
Inte lika billigt, men jag fick lägga till 300 för att flyga hem på kvällen istället för i ottan.

9 september 2005

Flick- och pojkbad i skärgården

Image hosted by Photobucket.com
Ska dom verkligen bada? säger fotbadande tjejerna .

Image hosted by Photobucket.com
Ska en ska alla, säger killarna.

Image hosted by Photobucket.com Image hosted by Photobucket.com
Återsamling. Dags att gå upp på land och torka fötterna.

8 september 2005

Överintag av frisk luft etc.

Image hosted by Photobucket.com

- 2 kaffe (hemma)
- sushilunch (vid Gullmarsplan)

- kitkat (i kajaken)
- 2 kaffe igen och macka (på raststranden)

- 1 öl (på badstranden)
- 1 drink med vodka och lingon, 2 svamppiroger, jordnötter (på verandan)
Samt i stugan:
- 4-5 kräftor, räkor, sallad, majonnäs, paj, 1 öl, 1 snaps
- förbjudna ostar, 1 cider
- glass, vit choklad, hallon, kaffe
- 1 öl.

Yes, that's it. Jag lovar, det kunde ha blivit mer. Tror jag fått nog för idag. 12 timmar med jobbet ute i friska luften på landet. Om jag klarar morgondagen utan gallstensanfall kan jag nog friskförklara mig.
Har just kommit hem - långt i förtid. Halva gänget är kvar därute.
Är verkligen kaffesugen men tror det skulle kunna vara droppen...

Falskt invaggad i 20 grader och sol

Har trott på en lång brittsommar som invänjning till hösten. Cyklar, står ut ute, klonkar hit och dit i tunna sandaler och har kavajen över armen.

På hemvägen kom regnet. Ett rejält snedvridet hällregn över fulaste delen av Hornsgatan. Blev inregnad på BGs uteservering och slapp i alla fall bli genomdränkt.

Tidigare under onsdagen anmälde jag mig till en aktivitet i skärgården. Som är nu på torsdag. Ångrar mig... Senast jag var ute i skärgården kunde man vara utomhus bara korta stunder och då såg det ut såhär:

Image hosted by Photobucket.com

Och så den jäkla Apollons sms ikväll. Han skriver att han blev trött på Aten och tar tio dar på norra Kreta istället. Bara sådär. Jag kan mycket väl tänka mig Rethymnon eller Chania just nu. Eller till och med Kalamaki.

7 september 2005

Såja, ny dag, och nytt språk

Har härmed anmält mig till nybörjarkurs i spanska. Onsdagkvällar. Lagom studietakt. Förra gången valde jag instensivkurs, och hade inte en chans att hinna läxorna. Efterråt lektionerna kan man ju svänga förbi la isla och praktisera fraser...

6 september 2005

4 september 2005

Nortons fel som vanligt?

Nån som kan lista ut om det är något gemensamt med att följande inte funkar på min dator. Vanlig windows xp, har inte mixtrat till nåt konstigt, men
- Webbradion funkar inte längre, startar inte
- Firefox är installerat, startar, men hittar inte internet

Lite irriterande en annars så fin dag. Har hittat JAlbum på nätet och snart ska jag väl ha albumsskaparproblemet löst. Köpte ju en coolamorsan-domän som väl nån gång ska komma till användning..

Fint att inte få plats

Image hosted by Photobucket.com Image hosted by Photobucket.com Image hosted by Photobucket.com Image hosted by Photobucket.com

Har hittat ny plats för metern med LP-skivor som vinglade i högar bredvid tv:n i vardagsrummet, men stövlar och skor blir husvilla. Plockade några album och skivspelaren är nu igång. Funkar perfekt. En rätt gammal stabil variant, med inbyggd förstärkare.

Att få plats för både egna och plöstligt också andras saker kräver stuveritalanger jag saknar. Nu är det hela havet stormar här. Alltid nån eller nåt som blir utan plats och får ligga framme och känna sig viktiga ett tag.

Det fina är alltså att inte få plats. Då märks man mest.